Favoritöppningar vit

Favoritöppningar svart

Mittspelsteori

Fördelar i mittspel

Slutspelsteori

Partiexempel

Schack

Uppdaterad 2024-03-31

Schackets värld har gett mig många härliga upplevelser. Ingen annanstans kan man som i Caissas (schackspelarnas skyddshelgon) värld sjunka in i en halvt mytisk värld där blott tankens kraft skiljer på vinnare och förlorare.

Mina tidigaste schackminnen kommer från en sommardag i sent 70-tal, då mina barnaögon förundrades över hur min far och hans vän kunde spela ett spel utan tärningar. Kort därefter ville slumpen (eller Caissa?) att samma ögon fick syn på Robert Danielssons illustrerade "Schack för barn". Den boken tände på den lunta som min nyfikenhet tidigare hade skapat och mitt schackintresse fullkomligen exploderade. Jag slukade schackböcker, besegrade mina syskon, nådde en första milsten då jag blev min fars överman och sökte därefter utmaningar hos schackdatorer. Mina dåliga förloraregenskaper satte en del käppar i hjulet på min väg men mellanstadiets skolvärdinna ledsagade mig till min andra milsten: min första schacktävling med skollaget. Nu var vägen mot tävlingsschacket utstakad och då skolan inte längre kunde erbjuda mig fler utmaningar sökte jag mig till Nacka Schackklubb och Stockholms alla serier och turneringar för klubbspelare. Mitt allra första pris blev en liten bronsmedalj för en fjärdeplats i division IV för juniorlag men den skulle följas av många fler priser och än fler goda minnen.

Som schackspelare var jag, och är fortfarande, en utpräglad taktiker. Mina första segrar nådde jag genom att jag bättre än motståndarna förstod att gardera mina pjäser och hota de av motståndarens pjäser som lämnades vind för våg. Senare blev Robert Danielssons fem knep (gaffel, avdragare, bindning, instängning och överlastning) mitt främsta vapen men redan under den här tiden kunde märkas min förkärlek för att bevara mina försvarslinjer och riva upp motståndarens. Dessa hål i motståndarens bondeställning utnyttjade jag i första hand för direktattacker mot rockadställningen och i andra hand för snabba avbyten så att min lilla fördel kunde omsättas i vinst i slutspelet. Denna taktiska förkärlek utvecklades ytterligare genom böcker som Michael Stean's "Simple Chess" och Jurij Averbachs "Grundbok i slutspel". Däremot stämde öppningsteori illa med min personlighet och hellre än att studera välkända öppningar valde jag att hitta okända eller egna vägar. Ibland jag gick vilse, ibland lockade jag min motståndare vilse.

Tyvärr tog skolan mer och mer tid i anspråk och schackböckerna kom att ersättas av skolböcker. Schacket blev därför aldrig mer än en fritidssysselsättning, om än en mycket angenäm sådan. När jag började gymnasiet slutade jag läsa schacklitteratur och lovade mig själv att spela "tills förlusterna hann ikapp mig". Däremot tog jag mig tid till att träna barn i schackets ädla konst och utvecklade på så sätt min pedagogiska förmåga också. Men mina främsta schackmeriter kom därmed att inskränka sig till en seger i Nackamästerskapen för juniorer och som bäst en andraplats i Stockholms distriktsmästerskap för juniorer (ironiskt nog i min allra sista tävling som junior). Som senior nöjde jag mig med klubb- och lagmatcher och fortsatte att utvecklas, om än långsammare. Faktum är att förlusterna aldrig hann ikapp mig utan det blev till slut min Englandsresa som satte punkt för schackspelandet.

Idag kommer schackspelet endast fram när en barndomsvän, som jag lärde känna just via schacket, kommer på besök så på så sätt känns ändå cirkeln sluten. Men schackböcker och schackdator väntar ännu på den dag då jag får mer tid och återvänder.

Uppdatering 1 september 2011: ... och kanske har den dagen kommit! Jag har precis upptäckt gratisappen chess.com och kan därmed spela schack var som helst och när som helst på min iPhone. Jag har därför börjat spela något parti i veckan för att få återuppleva den härliga känslan av att för en stund fokusera tankarna på de 32 pjäserna och 64 rutorna och glömma allt annat. Jag kommer att pröva olika spelöppningar, analysera partierna och publicera de bästa av dem löpande. För den som inte har iPhone kan jag varmt rekommendera Sigma Chess för Macintosh som finns både som gratisversion och som betalversion. Men telefoner och datorer i all ära, om jag har tillfälle kommer jag fortfarande att plocka fram några av mina "gammaldags" schackdatorer: det portabla Novag under resor och Conchess med sitt härliga träbräde när jag är hemma. Ditt drag!

Uppdatering 1 januari 2018: Jag har nu även återvänt till det fysiska schackbrädet, detta för att stötta min återuppståndna klubb Nacka SIK och förhoppningsvis hjälpa nya generationer att upptäcka schackglädjen. Om jag själv kommer upp i min gamla ranking på 2000+ igen återstår att se...

Uppdatering 14 april 2019: Visst är det ironiskt att jag jobbar med IT men väntat så länge med att använda IT i schacket. Med till exempel gratisprogrammet Stockfish kan man inte bara snabbt analysera partier utan också skapa PGN-filer som man kan publicera med PGN-redigerare som till exempel Caissa. Nu väntar lite jobb med att lägga över mina schackpartier och favoritöppningar...

Favoritöppningar

I kolumnen till vänster finns ett urval av mina favoritöppningar. Som vit föredrar jag öppna och halvöppna partier (Wienerparti och Sicilianskt) och som svart halvöppna och slutna partier (Skandinaviskt mot 1. e4 och Slaviskt mot 1. d4). Jag är som sagt inte någon vän av spelöppningar utan ser dem som en transportsträcka mot de betydligt mer intressanta mitt- och slutspelen. Med dessa relativt okända spelöppningar lyckades jag ofta överraska motståndarna och avveckla spelöppningen till en för mig taktisk gynnsam position. På senare tid har jag experimenterat med aggressivare öppningar som Evansgambit och Budapest, om än med varierande framgångar.

Partiexempel

I kolumnen till vänster finns också ett urval av mina partier. Bland alla de partier jag spelat genom åren har jag försökt välja ut några som illustrerar mina favoritöppningar.

Slutspel

Sist men inte minst finns i kolumnen ett urval av slutspelsteori. Det mesta är hämtat från Yuri Averbakhs Comprehensive Chess Endings om fem band. Även om antalet partier där jag nått dessa slutspel har varit lätträknade så har kunskapen ändå gett mig tryggheten att ge mig in i denna spännande fas av ett schackparti.