Innehåll

• Biografi
• Minnen
• Favoritdikter

Förra året gick min farmor, Inger Lilly Dolores Hjelmberg, bort efter en tids sjukdom. Hon blev 78 år gammal. Jag vill på denna enkla sida hedra min farmors minne genom att berätta om henne och vad hon betytt för mig.

Biografi

Inger Lilly Dolores Hjelmberg föddes den 23 maj 1929 i Oskarshamn i Småland. Hennes far var maskinist Leif Peter Hugo Hjelmberg och hennes mor var Lilly Gunhild Linnea Lundberg.

Min farmor begåvades med fyra barn. I äktenskapet med holländaren Jan Lennet Zuidema föddes min far, Jan-Erik Hjelmberg och i ett senare äktenskap med Carl-Erik Lundby föddes min äldste farbror, Tommy Per-Erik Lundby. Min faster, Siv-Britt Maria Nilsson, och min yngste farbror, Stefan Hans Bertil Nilsson, föddes i äktenskapet med Kurt Helmber Bertil Nilsson. För mer om min släkt kan jag varmt rekommendera Tommys hemsida lundby.nu, där bland annat släkten Hjelmbergs historia spårats tillbaka till 1700-talet, och Stefans hemsida stefannilsson.org.

Såväl min far som Stefan och Siv-Britt lämnade sedermera Oskarshamn men farmor blev kvar. Hon arbetade som köksbiträde på Oskarshamns lasarett, för övrigt min födelseplats, och bodde bland annat i en villa i Kolberga och i en lägenhet på Smålandsgatan. Hon var också under flera år en omtyckt ordförande i Oskarshamnsavdelningen av De Handikappades Riksförbund.

Den 14 maj 2008 insomnade min farmor stilla och lämnade en stor släkt och vänskara i sorg och saknad. Hon begravdes den 23 maj i Skogskapellet och hennes aska spreds i en vacker och stilla minneslund.

Minnen

Mina tidigaste minnen av farmor är en glad och kramgo "famo" som alltid gladdes åt att se sina barnbarn. Jag minns hur jag tyckte att hon måste vara gammal, "säkert tolv år". Trettiofem mil skilde vårt hem i Stockholm från hennes villa i Oskarshamn men det var ändå den bilresa jag hade lättast att uthärda. Det var alltid sommar när vi var där. Hunden Buster och katten Grålle hälsade oss välkomna, var och en på sitt sätt. Träden i trädgården var fulla av bigarråer och frysboxen i källaren full av glass. Farmor själv kunde ta oss ut till Oskarshamns minizoo eller ned till stranden med utsikt mot Blå jungfrun. Mat och fikabröd fanns där alltid i överflöd och utan kompromisser - det var alltid rejäl och hemlagad husmanskost som gällde.

Just noggrannheten och envisheten var min farmors mest framträdande karaktärsdrag och jag har själv ärvt dem. Trots sin sjukdom och trötthet så fortsatte han att sköta sina hushållsysslor efter bästa förmåga och varje gång man besökte henne serverades säsongens råvaror utsökt tillagade. Även om kroppen blev tröttare med åren så var tanken alltid lika skarp. Farmor hade skinn på näsan och lät alltid sin omgivning veta vad hon tyckte och tänkte. Om någon i huset skräpade ned eller upptog för hissen för länge så fick de snart veta det och Oskarshamns lokalpolitik hade hon ständigt en kritisk uppfattning om.

Jag är glad att min farmor hann träffa min fru Su-San. Farmor fick ett mycket gott första intryck av henne då vi bjöd på middag på Badholmen. Su-Sans mat visade sig nämligen vara för salt och medan andra kvinnor hade varit mer timida så skickade hon prompt tillbaka den till köket. Det var en bestämdhet helt i min farmors tycke och smak!

Farmor var pigg nog att resa till vårt bröllop 2005 men därefter orkade hon inte besöka Stockholm. Närhelst vi besökte södra Sverige tog vi vägen om Oskarshamn för att hälsa på farmor och köra runt henne i den stad som hon hade så många minnen av. Sommaren 2007 blev sista gången jag såg farmor i livet. Naturligtvis väntade ugnsstekt fisk och färska bär med grädde på bordet och vi besökte också Döderhultarmuséet tillsammans. Farmor gladdes åt hur fint muséet hade blivit och berömde personalen. Därefter körde vi hem henne och tog, som det skulle visa sig, vårt sista farväl av henne.

Nästa gång jag kom till Oskarshamn var i samband med min farmors begravning. Jag valde att ta ett sista avsked vid min farmors öppna kista och det var ett mycket svårt avsked. Sjukdomen hade fått min vanligtvis så fryndiga farmor att magra så att hon knappt gick att känna igen och glimten i ögat hade förstås slocknat för gott. Hon hade haft svårt med orken den sista tiden och där hon nu låg hade hon äntligen fått ro efter ett långt och uppoffrande liv.

Själva begravningsceremonin blev en vacker men sorglig tillställning där få ögon var torra efteråt. Jag brukar själv inte gråta men den här dagen kom tårarna. Farmors aska spreds sedan i en vacker och stilla minneslund så att hennes många nära och kära skulle kunna sörja och minnas henne var som helst i världen. Min farmor kommer jag inte att träffa mer men minnena av henne kommer jag att bära med mig så länge jag själv lever.

Vila i frid, kära farmor, det har du väl förtjänat.

Favoritdikter

Gråt ej vid min grav
Jag finns ej där
Jag finns i solens spegelblänk
på havet
Jag finns i vindens lek
över sädesfälten
Jag finns i höstens stilla regn
Jag finns i vintergatans stjärnehär
Och när Du i tidig morgon
väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör

Det vackra
Jag sluter mina ögon och
blir ett med det Vackra
Jag lämnar mina plågor och
smärtornas tid är förbi
Jag flyger och jag är fri
I drömmens värld finns
inget ont
De onda tiderna är förbi
Här finns bara kärlek och
Allt är ett med det Vackra
Jag flyger och jag är fri

Tack för rosorna vid vägen
Tack för törnet ibland dem
Tack för resta himlastegen
Tack för evigt tryggat hem
Tack för kors och tack för plåga
Tack för himmelsk salighet
Tack för stridens klara låga
Tack för allt i evighet