Innehåll

• Aug 2007 - Kontrakt
• Sep 2007 - Bygglovsansökan
• Okt 2007 - Oroväckande nyheter
• Nov 2007 - Beslut över våra huvuden
• Dec 2007 - Bygglov!
• Jan 2008 - Byggfelsförsäkring
• Feb 2008 - Utsättning
• Mar 2008 - Byggsamråd
• Apr 2008 - Gjutning
• Maj 2008 - El och vatten
• Jun 2008 - Inredning
• Jul 2008 - Tak
• Aug 2008 - Strimlade fakturor
• Sep 2008 - Byggstopp
• Okt 2008 - Ny köksleverantör igen
• Nov 2008 - Lägenheten såld
• Dec 2008 - Kök levererat men ej monterat
• Jan 2009 - Inflyttning i byggkaos
• Feb 2009 - Besiktning och restlista
• Mar 2009 - Misstänkt fuktskada
• Apr 2009 - Byggbod och trädgårdsplanering
• Maj 2009 - Takläcka och trädgårdsstart
• Jun 2009 - Slutbevis och anmodan om hävning
• Jul 2009 - Slutbesiktning 2
• Aug 2009 - Hus och trädgårdspyssel
• Sep 2009 - Äntligen över
• Okt 2009 - Andra kunders erfarenheter
• Nov 2009 - Garantifrågor
• Dec 2009 - Första julen
• Bokslut - Vad kostade det?
• Epilog - Var det värt det?
• Två år senare

I augusti 2007 bestämde Su-San och jag oss för att lämna lägenhetslivet och bygga oss ett eget hus. Efter nästan två år avslutades äntligen bygget och jag kommer att publicera en del i månaden av den långa historien. Förhoppningsvis kan andra husbyggare lära av våra erfarenheter av Megaroc / New Art Villas / Airstone Systems, representerade av Rolf Wall, en entreprenör som vi tyvärr inte kan rekommendera.

Tanken på att bygga hus har funnits hos oss länge. Vår första bostad som par blev en etagelägenhet på Söder, men även om vi trivdes bra där så växte gradvis fram en längtan efter något större och "eget". För Su-Sans del handlade det mycket om att få mer än några få kvadratmeters balkong att odla på och för min del var jag trött på att vara beroende av 150 andra medlemmar i fastighets- och ekonomifrågor. Vi har dessutom båda två växt upp i villor och uppskattar den frihet ett eget hus och en egen trädgård ger, både för oss och eventuella barn. Söder i all ära men vi tröttnade snart på restaurangerna och biograferna och tillbringade mer tid på romantiska middagar och mysiga filmkvällar hemma i stället. Visst är det pensionärsvarning men både Su-San och jag är hemkära och vi har alltid velat bo i ett hem där vi verkligen känner oss hemma. Steget från lägenhet till villa blev därför naturligt.

Men att hitta en villa där man trivs är lättare sagt än gjort. Vi bestämde oss tidigt för att bygga själva då vi ville slippa tänka på renoveringar och dolda fel. Vi tittade därför på alla stora tillverkares hus men utan att hitta det där perfekta huset. Det var alltid något som fattades och våra planer lades på is för ett tag. Men så en dag hittade vi vad vi trodde var det perfekta huset!

Aug 2007 - Kontrakt

Historien började med att vi fick syn på en annons om nyproduktion på en nyligen avstyckad tomt i Lännersta, nära mitt föräldrahem i Nacka. Det var själva stenhuset från Megaroc som fångade vårt intresse. Här var äntligen ett rejält och underhållsfritt hus, fjärran från de mögeldrabbade fuskhus man läst om på sistone. Planlösningen var också trevlig med öppna, välplanerade ytor. På papperet såg alltså allting bra ut.

De kommande helgerna ägnade vi åt att titta på alternativa tomter bara för att komma fram till att Lännerstatomten ändå var den bästa: nära till affärer och kommunikationer och lagom stor med sydvästläge. Visserligen saknades den vattenutsikt som jag drömt om men å andra sidan slipper man då mygg (och sparar ett antal miljoner). Vår tomt, som den såg ut före avstyckningen, ligger till vänster om det gula huset klockan tolv på bilden.

Vi hade också flera möten med Megarocs representant Rolf Wall. Han talade sig varm för stenhus, berättade om andra kunder i Stureby och Älta och tog med oss på turer i villakvarter för att visa designlösningar. Han var mycket pratglad men det kändes som om han hade många bra idéer och vi fick förtroende för honom. Vi bestämde oss till slut för ett större (och dyrare) hus än ursprungshuset med gul puts och markerade vita knutar samt matchande carport, uthus och trädgård. Utifrån det tog han fram en offert och ett kontraktsförslag baserat på ABS 05 (Allmänna bestämmelser för småhusentreprenader). Vite vid förseningar tyckte entreprenören var onödigt "eftersom det ligger i entreprenörens intresse att bygget går snabbt". Då trodde vi att det var bättre att arbetet försenas än att det stressas men sett i efterhand skulle vi ha insisterat på vite. Visst trodde vi att de utlovade fyra månadernas byggtid var för optimistiskt men föga anade vi hur sannspådda vi skulle bli.

Sedan gick allting mycket snabbt, kanske för snabbt. Det fanns flera spekulanter på tomten så vana som vi var vid budgivningar på lägenheter tackade vi snabbt ja efter att först ha läst på lite om vad det innebär att bygga hus. Följande information var bra att ta till sig:

• Byggahus.se: Konsumenthjälp och information om byggherreansvaret, checklista för byggprocessen
• Kommunen (i vårt fall Nacka kommun): Information om lokala byggregler (planbestämmelser, bygghandlingar etc.)
• Lantmäteriet: Information om tomten (ägarförhållanden, servitut etc.)
• Bolagsverket: Kontroll av entreprenörens företag

Därefter kontaktade vi banker för lånelöfte. Östgötabanken nekade dock lån till ett husbygge med en så liten entreprenör som Megaroc och vi borde kanske ha lyssnat på den varningssignalen. Swedbank tackade däremot ja och eftersom huset i Älta byggdes av en ekonomichef på just Swedbank så kändes det lite tryggare. Tomten och huset såldes separat så det första steget var tomtkontrakt och det skrev vi på den 21 augusti. En vecka senare var det dags att träffa Swedbank och ordna med tomtbetalning och byggnadskreditiv. Det sistnämnda är ett slags lånelöfte där man lyfter pengar i takt med att bygget fortskrider och entreprenören delfakturerar. På vår väg till banken kom en ny varningssignal då entreprenören ville ordna med kontraktsunderskrift och handpenning med en gång. Utan att tillräckligt ha hört med tidigare kunder och kontrollerat tidigare husbyggen gick vi så in i vårt livs största affär. Så här efteråt förstår vi att vi gick för snabbt fram och att vår önskan om ett fint hus tyvärr överskuggade riskerna med en husaffär. Men tärningen var nu kastad.

Sep 2007 - Bygglovsansökan

Alla kontrakt var nu undertecknade men det återstod fortfarande mycket arbete innan bygget kunde starta. Först och främst behövde vi en nybyggnadskarta till bygglovet. Lyckligtvis hade tomtfirman redan beställt en nybyggnadskarta från Nacka kommun och tur var väl det eftersom den tog kommunen fyra månader att ta fram. Sedan behövde vi anlita en kvalitetsansvarig, som bevakar att lager och regler följs och den här gången var vi noga med att granska referenser (KA-intyg, F-skattsedel och ansvarsförsäkring) och stämma av uppgifterna med Boverkets register över kvalitetsansvariga.

Vi hade också fortsatta möten med entreprenören för att gå igenom tomt- och planlösningen. Med hjälp av CAD-program kunde vi ta virtuella promenader i vårt blivande hus och flytta på väggar så att rummen blev som vi ville ha dem. Vi passade också på att få ett skriftligt godkännande av grannen för ett uthus nära tomtgränsen så att vi dels skulle få mer trädgårdsyta och dels få lite insynsskydd. Det hela tog lång tid och först en bit in i oktober hade vi en färdig bygglovsansökan.

Okt 2007 - Oroväckande nyheter

Den 3 oktober publicerade Svenska Dagbladet en artikel som skrämde upp oss rejält. Megarocs husbygge i Stureby blev en mardröm för köparna och vi började nu frukta att vi råkat ut för en bedragare. Vid närmare granskning av artikeln visade det sig visserligen att köparna själva slarvat en hel del och att Megaroc inte var inblandat längre. Artikeln rubbade dock vårt förtroende och vi bad vår kvalitetsansvarige granska vårt husbygge vid varje lyft (delfakturering) så att vi inte skulle göra samma misstag som köparna i artikeln och betala för mer än vad entreprenören levererat.

Förhoppningen var att entreprenören nu skulle vara än mer intresserad av att göra ett bra jobb och få framtida referenser men husbygget blev förstås en ständig källa till oro. Inte blev det bättre av att mötena med entreprenören blev färre och mindre givande efter att kontraktet väl var skrivet. Vid ett tillfälle när vi äntligen fick ett möte så fick vi återigen en gammal planlösning presenterad för oss och tvingades ägna tid åt att korrigera den. Det kändes som om vi fortfarande hade massor av inredningsbeslut kvar att fatta inför byggstarten.

I samma veva åkte vi på semester till Kina och vi hade naturligtvis svårt att till fullo njuta av upplevelsera då våra tankar var kvar i Sverige. Tilläggas kan att artikeln i skrivande stund fortfarande dyker upp som första träff när man söker på Rolf Wall på Google och att han numera kallar sig Rolf Dufwa / Duwfa i dokumentation.

Nov 2007 - Beslut över våra huvuden

Med byggprocessens fjärde månad kom de första tecknena på vad som skulle bli ett återkomande tema: långsamhet och beslut över våra huvuden. Bygglovet skickades in först när vi kom tillbaka från vår semester och uthuset hade flyttats till till en annan del av tomten och fått en långsmal form. Vi gjorde hur som helst vad vi kunde för att påskynda processen. Först pressade vi kommunen på besked om vårt bygglov och när vi till slut fick en handläggare så pressade vi entreprenören om kompletterande dokumentation. Att bygga hus på totalentreprenad innebär inte att entreprenören tar hand om allt och vi fick senare erfara att vi ofta fick agera budbärare mellan olika parter för att påskynda byggprocessen.

Den enda ljuspunkten i den allt mörkare årstiden kom när vi började planera vårt kök från Marbodal med deras ritprogram. Su-San och jag fastnade till slut för ett rymligt kök med ljusa träluckor och rejäla stenskivor. entreprenören talade sig ofta varm för sten och lyckades verkligen omvända oss till stenfantaster!

Dec 2007 - Bygglov!

Vi hade inte vågat hoppas på bygglov före årsskiftet men i december kom det! Bygglov betyder dock inte att man kan börja bygga utan först krävdes ett byggsamråd och till det krävdes mer pappersexercis:

• Bygganmälan
• Teknisk beskrivning
• Ansökan om kvalitetsansvarig
• Kvalitetsansvariges förslag till kontrollplan
• Byggfelsförsäkring (gäller i tio år att jämföra med entreprenörens tvååriga garanti)
• Färdigställandeskydd (gäller om entreprenören går i konkurs)
• Konstruktionshandlingar
• Brandskyddsdokumentation
• Utstakning och lägeskontroll
• Energiredovisning

Vår byggherreroll övergick nu helt i en budbärarroll där vi fick knyta samman entreprenör och bygglovshandläggare så att alla formella krav kunde identifieras och uppfyllas. Att få parterna att kontakta varandra direkt verkade stört omöjligt. Det blev inte bättre av att vår bygglovshandläggare Jan Atterlo var omöjlig att nå både på telefon och e-post så att jag till slut fick kontakta honom via en assistent hela tiden. Julen kom men med julefriden var det si och så...

Jan 2008 - Byggfelsförsäkring

Med bygglovet klart kunde tomtarbetet äntligen påbörjas. Entreprenören var fortsatt optimistisk och presenterade en tidplan med färdigställande 30 april medan vi var fortsatt skeptiska. Vi gjorde dock vad vi kunde för att påskynda arbetet och tog itu med det administrativa arbetet inför byggsamrådet.

Vi ansökte först om den obligatoriska byggfelsförsäkringen hos de enda två företag som erbjuder den: Gar-Bo och Bostadsgaranti. Gar-Bo nekade försäkring med anledning av entreprenörens ekonomiska ställning, något som naturligtvis inte ökade vårt förtroende för entreprenören. Bostadsgaranti erbjöd visserligen en försäkring men debiterade hela 65 000 kr av samma anledning. Detta var en första indikation på att byggherrekostnaderna, d v s kostnaderna utöver själva entreprenadkontraktet, skulle bli betydligt högre än vad entreprenören förespeglat oss.

Vidare behövde vi ansöka om så kallad utsättning, en av lantmätare utförd markering som visar exakt var på tomten huset ska stå. Väntetiden för detta var 6-7 veckor så det var klokt av oss att vara ute i god tid. Färdigställandeskyddet löste vi med vår kvalitetsansvariges goda minne genom att innehålla 10% av köpeskillingen tills huset var klart. Kontrollplan (från kvalitetsansvarig) hade vi sedan tidigare och tekniska beskrivningar och konstruktionsritningar (från entreprenör) fick vi också till slut. Därmed kunde vi skicka in en bygganmälan och be om byggsamråd.

Hur gick det då med planeringen av inredningen? Ja, det enda vi lyckades komma fram till på våra få och pratiga möten var ett beslut om ytterdörr (vi fastnade för en ekdörr med omgivande betongglas). Entreprenören försäkrade oss om att vi kunde diskutera inredning i takt med att huset växte fram, en något udda syn på planering.

Under månaden fick vi också bekanta oss med entreprenörens ständiga önskemål om förskott. Trots att pappersarbete från första lyftet återstod och det andra lyftets tomtarbete knappt påbörjats så ville han ha betalt. Vi höll dock i pengarna tills alla papper var i ordning och material verkligen levererats till tomten, en säkerhetsåtgärd som vi skulle komma att få vänja oss vid.

Feb 2008 - Utsättning

Med alla dokument för byggsamrådet inskickade vidtog en ny jakt på vår bygglovshandläggare Jan Atterlo, följd av ett pusslande för att hitta ett datum som passade alla parter (kommunen, kvalitetsansvarige, entreprenören samt vi själva som byggherrar). Det tidigaste datumet vi kunde få var mars men tomtarbetet kunde i alla fall fortsätta under tiden. Lantmätarna gjorde sin grovutsättning varvid entreprenören kunde genomföra sprängings- och grävningsarbete och förbereda gjutning. Grunden var därmed lagd för vårt blivande hus!

Mar 2008 - Byggsamråd

Äntligen dags för byggsamråd. Det började dock med en irriterande överraskning. Entreprenören dök inte upp och därmed förblev en mängd tekniska frågor obesvarade. Vi fick således en rejäl "hemläxa" med oss till entreprenören men vi fick i alla fall klartecken att påbörja bygget.

Arbetet med plattan fortsatte och nu kunde vi äntligen få en idé om hur vårt hus skulle te sig på tomten. Intressant nog var det första intrycket att det kändes litet. När väggarna sedan kom upp kändes det större men bara plattan kändes liten då och gör det än idag när vi tittar på bilderna. Färdigställandedatumet 30 april kändes dock väldigt utopiskt och någon ny tidplan kom entreprenören aldrig med.

Apr 2008 - Gjutning

I april var plattan äntligen klar och alla vattenledningar på plats. Vår kvalitetsansvarige hade gjort sin besiktning och lantmätarna sin kontrollmätning (och debiterat oss för det). Därmed kunde plattan gjutas. Entreprenören fick till slut också fram en energiredovisning och därmed var den sista punkten i vår "hemläxa" från byggsamrådet avklarad. Energiredovisningen baserades på ett system med kombinerad frånlufts- och uteluftsvärmepump (Fighter 640P från Nibe) som tar vara på energin i ventilationsluften och uteluften. Energibesparingen beräknades till en tredjedel, vilket skulle ge ett totalbehov på 12 500 kWh. Facit får vi om ett år.

Nu kunde vi börja blicka framåt och ta itu med inredningsfrågorna. Bland annat lovades vi ett möte med en konstnärlig rådgivare vid namn Mausel Strindberg för att diskutera interiör och exteriör helhet i materialvalen. Äntligen skulle vi få sätta vår prägel på vårt hus!

Maj 2008 - El och vatten

Än var vi inte av med de administrativa uppgifterna. Den här gången gällde det blanketter för byggel och -vatten (och därmed fler byggherrekostnader, bara vattenkopplingen gick på 75 000 kr). Vi planerade också in el-, tele- och TV-uttag i huset, något som inte visade sig helt lätt. Trots att vi tyckte att vi planerade in tillräckligt många så händer det ibland att vi saknar ett uttag.

Mer planering blev det beträffande köket. Av någon anledning bytte entreprenören köksleverantör från Marbodal till Kvik så det var bara att sätta sig och rita ett nytt kök. Det enda positiva med det var att vi fick upp ögonen för nya köksidéer, såsom vask i silgranit. I övrigt höll vi oss kvar vid ljusa luckor och stenskivor.

På tomten började i alla fall vårt hus äntligen resa sig ur marken i takt med att väggarna murades upp. Nu började de generösa rummen och stora fönsterpartierna kunna anas. Däremot glömde entreprenören naturligtvis bort vårt önskemål om betongglas runt ytterdörren. Inte heller fick vi några möten med rådgivare. Mausel Strindberg ersattes av en Dan Nygårds som till slut ersattes av Rolf Wall själv. Det skulle inte bli första gången sådant hände...

Juni 2008 - Inredning

I juni väntade vår länge planerade och emotsedda Peruresa. Vi såg därför till att boka möten med Kviks köksarkitekt så att vi kunde detaljera beställningen av vårt kök. Entreprenören var också mån om att träffas och vi fick äntligen börja diskutera inredning. Bland annat valde vi fasadfärg, taktegel, innerdörrar, fönsterbänkar och modell på den öppna spisen. Visa av erfarenhet såg vi till att protokollföra våra beslut ordentligt. I slutet av mötet kom förklaringen till entreprenörens iver att få träffas: han ville passa på att lyfta pengar före avresan. Det skulle visa sig bli ett återkommande mönster att kalla till möten när han behövde pengar och kasta fram önskemålet i slutet av mötet. Den här gången gick vi med på det i hopp om att arbetet skulle ta fart under sommaren. Så fel vi hade...

Juli 2008 - Tak

Äntligen kom taket på plats! Tyvärr var det också det enda som hände i juli. Entreprenören skyllde på att "bygget gått fortare än leverantörerna hinner med", vilket är en märklig ursäkt då bygget redan tagit dubbelt så lång tid som utlovat. Dessutom passade han på att byta ut vår spisinsats mot en murad variant. Detta skulle bli ett annat återkommande mönster: färdiga produkter skulle oftare och oftare komma att ersättas med egentillverkade motsvarigheter. Förklaringen skulle vi snart få...

Augusti 2008 - Strimlade fakturor

Här följer en sammanställning av vad som gjordes i slutet av juli och början av augusti:

Så mycket för att betala pengar i förskott alltså...

Mot slutet av augusti kallades vi till ett nytt möte där vi äntligen kunde detaljera tidigare inredningsbeslut. Till entreprenörens fördel ska sägas att han hade goda idéer om sten- och färgval till våra väggar och golv. Som väntat kom ett önskemål om pengar och vi fick nu bekanta oss med entreprenörens strimlade fakturor. Trots att nästa lyft var långt ifrån klart ville han ha en delbetalning för delvis klara jobb. Åter igen var vi naiva och gav med oss och arbetet fortskred eller snarare "saktskred" vidare. Först mot slutet av månaden (läs: när det var dags att betala löner) tog arbetet fart men bara på de delar som ingick i nästa lyft, allt för att få ut pengar så snabbt som möjligt. Entreprenören förklarade att fler hantverkare kunde jobba parallellt men det blev precis tvärtom.

September 2008 - Byggstopp

När hösten kom började vi fundera på om det verkligen var lönt att planera för lägenhetsförsäljning. Entreprenören försäkrade oss dock om att vi skulle kunna flytta in före jul. Vi började därför så smått att tömma vår lägenhet på överflödiga möbler inför kommande visningar och fylla mitt gamla barndomsrum upp till taket. Mina föräldrar visste inte vad de sa ja till när de lät oss förvara saker där.

Under tiden fortsätte entreprenören att strimla fakturor och till slut hade han pressat ut allt från det kommande lyftet. Han lovade att återstående yttre delar såsom målning, skorsten, stuprör och balkong skulle komma i nästa lyft samt att vi skulle träffas för att titta på konkreta materialprover. Naturligtvis uppfylldes varken det ena eller det andra. Entreprenören "glömde" mötet, bygget stannade av och hantverkarna byttes ut, officiellt för att de var för långsamma men vi skulle senare få veta sanningen.

Som om vi inte hade nog med oro så var det i den här vevan som Riksbanken höjde räntan kraftigt och Lehman Brothers gick i konkurs med USA med ras på bostadsmarknaden som följd. Det här skulle bli en lång höst...

Oktober 2008 - Ny köksleverantör igen

Ny årstid, ny köksleverantör. Vår entreprenör överraskade oss med att byta till en tredje köksleverantör. Än en gång motiverades det med att den gamla leverantören var besvärlig men vi började undra vem det var som var besvärlig egentligen. Den här gången fick vi bekanta oss med Noblessas sortiment och vana som vi var vid det här laget ritade vi snabbt upp vårt kök. Den här gången valde vi ljusa luckor i lönn och vita Caesarstoneskivor, ett blandmaterial hårdare än granit. Dessutom beslutade vi oss för inbyggnadsvitvaror.

På bygget gick det fortsatt långsamt men till slut fick vi i alla fall ett möte (med sedvanlig efterföljande faktura) där vi kunde titta på prover och bestämma färg och material. Vi köpte entreprenörens idéer om ett stramt gästbadrum i svart och vitt och varma, ljusa färger i kök, tvättstuga och badrum och la till duschväggar i glasbetong. Entreprenören gjorde också ett försök att än en gång byta köksleverantör, den här gången IKEA-luckor på hemsnickrade stommar, men den här gången sa vi bestämt nej. Minns ni förresten ytterdörren som det krävdes så många möten välja? Det visade sig att den inte lämpade sig som ytterdörr i svenskt klimat. Entreprenören föreslog på fullt allvar innerdörrar men gick till slut med på att köpa en ny dörr.

I övrigt hade vi fullt upp med att förbereda för lägenhetsvisningar. I vårt mäklaravtal ingick stajlingtips som vi i stort sett följde fullt ut. Således bodde vi i flera veckor i en stajlad lägenhet där överflödiga möbler var bortrensade, böcker var sorterade i färgordning och de få prydnadsföremål som fanns kvar var organiserade i små grupper. Buden uteblev dock...

November 2008 - Lägenheten såld

I november fick vi till slut ett bud! Det låg i nivå med den smärtgräns som vi satte för ett år sedan när vi gick in i husaffären så med tanke på marknadsläget accepterade vi.

Faktum är att det inte var så mycket priset som oron för om vår kommande bostad skulle bli klar som fick oss att tveka. Med mindre än två månader kvar till jul stod dock entreprenören fast vid sin prognos och vi sålde därför den lägenhet som varit vårt hem i fem mysiga år.

Dock satte vi i hemlighet tillträdesdatumet i slutet av januari, då vi visa av erfarenheten inte litade på entreprenörens tidsoptimism. Det skulle visa sig vara ett klokt drag.

På bygget började det i alla fall röra sig lite igen. Huset fick till slut sin gula färg, även om det hunnit bli så kallt att de senare skulle komma att behöva lägga på ny färg. De vita markerade knutarna som jag hade blivit särskilt förtjust i hade naturligtvis försvunnit på vägen. Vid det här laget orkade vi dock knappt bry oss längre, vi ville bara att det skulle bli klart någon gång. Noblessa lovade leverans före jul men med tanke på hur huset i övrigt såg ut inuti så kändes färdigställandet väldigt avlägset.

Det var också nu som entreprenörens svaga likviditet blev uppenbar. Tidigare hade han nöjt sig med att strimla lyften men nu tog han helt sonika fram en ny lyftplan där han inte bara delade det sista lyftet i framtunga delar utan också gjorde anspråk på vårt garantibelopp på 10% som vi skulle fått behålla tills huset färdigställts. I princip hotade han med att huset inte skulle kunna bli klart utan dessa förskott och oförklarligt nog uttryckte vår kvalitetsansvarige förståelse för det. Kanske skulle vi ha vägrat men vad hade vi för alternativ? Att häva kontraktet och hitta en ny stenhusleverantör som kunde fortsätta bygget skulle ta alldeles för lång tid, om det ens vore möjligt. Motvilligt gick vi med på lyftet utan några större förhoppningar om "att få bygget färdigställt på några veckor blott".

Den enda fördelen med de täta lyften var att vi kunde insistera på täta möten i hopp om att komma till beslut om de många återstående frågorna. Mötena blev dock ingenting annat än upprepningar av tidigare (och glömda) inredningsbeslut och vi tvingades inse att om vi skulle få något hus byggt så skulle det ske på entreprenörens villkor. Lyckligtvis hade vi än så länge ganska lika smak men det skulle inte vara länge...

December 2008 - Kök levererat men ej monterat

Med vinterkylan kom också dyra byggelfakturor, ännu en kostnad som plötsligt visade sig vara en byggherrekostnad och inte en entreprenörkostnad. Vi lovades visserligen ordinarie el inom några veckor men det löftet omfattade inte något elbolag. Jag fick därför än en gång agera budbärare mellan entreprenören och elbolaget och se till att blanketter fylldes i, kablar drogs och skåp sattes upp, det vill säga sådant som man anlitar en totalentreprenör för.

Noblessa höll i alla fall sitt löfte och levererade köket före jul. Men vad hjälpte det då det inte fanns några hantverkare på plats som kunde montera köket? Huset var ju förstås långt ifrån klart för inflyttning så de dyra köksvarorna måste stå ouppackade i ett tomt hus över jul och nyår. De enda glädjeämnena i vintermörkret var att vi nu kunde se stendetaljer, såsom den vackra mosaiken i hallen och den pampiga stentrappan. Sten var något som entreprenören kunde men tyvärr inte mycket annat.

Jan 2009 - Inflyttning i byggkaos

Det nya året började, det år som vi hade hoppats på att få börja som husägare. Vårt blivande hem var dock fortfarande en byggarbetsplats. Vi hade informerat vår entreprenör om att vi måste lämna vår lägenhet i januari men för säkerhets skull angett mitten av månaden i stället för slutet. Vid det här laget hade vi lärt oss att det inte bara är pengar man måste hålla i utan också tid.

När inflyttningsdatumet närmade sig hittade vår entreprenör på ett nytt sätt att få ut pengar av oss. Vår carport låg utanför entreprenadkontraktet och han begärde nu 200 000 kr för den eftersom den hade krävt dyrt markarbete, detta trots att förberedelse för garage ingick i entreprenadkontraktet. Hade vi något val? Det var sedan tidigare uppenbart att entreprenören hade dålig likviditet och att vägra betala nu skulle bara slå tillbaka på oss själva och vårt hus. Det blev inte bättre av att entreprenören baktalade tidigare "besvärliga och tjatiga" kunder och antydde att han sålt av det företag som byggde huset i Älta. Att försöka hitta en annan stenhusbyggare villig att ta över var heller inte realistiskt. Vi gick därför med på 175 000 kr direkt och 25 000 kr vid färdigställandet tio dagar senare. De tio dagarna blev dock veckor och till slut fick vi själva köpa material och bygga carporten. Från totalentreprenad till IKEA-koncept alltså. Carporten hade vid det här laget devalverats rejält, från murad i still med huset till stålkonstruktion i stil med entrétaket.

Under tiden såg vi till att anlita en besiktningsman från PCM Byggkontroll, som dock hade tid först den 2 februari. Normalt ska ett hus besiktigas före inflyttning men hur ska man kunna boka en besiktningsman när inflyttningsdatumet är ett rörligt mål? Slutbesiktningen delades upp i två delar, en för själva huset och en för arbete runt huset (uthus, trädgård etc.). Vi lät också värdera huset så att vi kunde lägga om vårt dyra byggnadskreditiv till ett riktigt bolån. Utöver våra byggherreåtaganden fortsatte vi att utföra entreprenörens åtaganden. Bland annat fick vi jaga köksleverantören för komplettering av utrustning och montering av bänkskivor samt elektriker och elbolag för flyttanmälan av el. Det visade sig nämligen att den blankett som vi hade fyllt i för en månad sedan ännu inte var inskickad så vårt blivande hem värmdes fortfarande upp av dyr byggel i kallaste januari.

Med fyra dagar kvar till det överenskomna inflyttningsdatumet stod entreprenören ändå fast vid att det skulle vara klart. Dock blev han märkbart lättad när vi gav honom en vecka till. Själva såg vi till att hyra förvaring på Shurgard. Att minimitiden var två månader gjorde inte så mycket, vi anade att vi skulle behöva den tiden. Desto roligare var det att planera våra garderobslösningar och andra möbleringsdetaljer. Snart hoppades vi att vi själva skulle få sätta vår prägel på vårt hem.

När flytthelgen närmade sig började vi organisera vår flytt. Möbler och kartonger till huset placerades för sig och möbler och kartonger till Shurgard placerades för sig. För att underlätta besiktningen (och helt enkelt för att få rum var klara) tänkte vi bara ta med säng, bord och nödvändig köksutrustning. Fredagen innan flytthelgen körde vi själva över några kartonger. Det visade sig bli inledningen på en av våra mest obehagliga men i efterhand tursammaste kvällar.

Som vi stod där på kvällen och packade upp så körde nämligen en bil förbi på våra blivande grannars skaftväg trots att grannhuset var ännu mindre inflyttningsklart än vårt. Vi hann inte mer än undra vad det var för bil när det plötsligt knackade på dörren. Döm om vår förvåning när den förre hantverkaren och en bastant man visade sig i dörröppningen. De såg lika förvånade ut som vi och sa att de bara ville titta på huset - klockan nio en fredagskväll! Deras blickar gick dock ofta till våra ännu ouppackade vitvaror och under samtalet kröp det fram att de inte hade fått betalt av vår entreprenör. Till slut gav de sig av men vi var rejält skärrade. Att tillbringa de sista nätterna i vår lägenhet var det inte längre tal om. Su-San körde med hög fart dit för att hämta madrass och toalettartiklar medan jag oroligt väntade med mobiltelefonen nära till hands. Vi slapp dock fler nattliga besök.

Vår första natt i vårt nya hem kom därmed tidigare än vi trodde och blev allt annat än rofylld. Med ett nytt hem följer också många nya och i sammanhanget skrämmande ljud. Vatten bubblade i golvvärmerören, värmepannan bullrade i nedervåningen och röster från gatan hördes tydligare i vårt tomma hus på markplan jämfört med vår lägenhet på översta våningen.

Men kanske var det lika bra att vi kom på plats tidigt för då kunde vi hitta fel redan innan besiktningen. Till exempel så var så gott som alla rörinstallationer fel. Övervåningens dusch var kall medan handfatets kranar hackade på grund av fel i ventilerna. På nedervåningen hade köksvasken bara varmvatten medan handfatet i badrummet bara hade kallt vatten. Endast duschen fungerade bra men tyvärr gjorde inte avloppet det så den kunde ändå inte användas. Dessutom fanns det ett läckage i golvvärmefördelaren där luft trängde in, vilket var orsaken till de bubblande ljuden i golvvärmerören. Begreppet "Den polske rörmokaren" (entreprenörens anlitade företrädesvis polska hantverkare) fick en ny innebörd.

Vi blev nu också varse problemen med att inte planera ett husbygge. Vårt sovrum var färdigmålat och allt så vi trodde att vi kunde flytta in där. Dagen efter slog hantverkarna dock upp ett hål i väggen för att sätta in en ventil. Ventilen väntade de dock till nästa dag med att montera så när vi kom hem på kvällen väntade oss inte bara en kall dusch utan också ett kallt sovrum. Det är tur att Su-San och jag tycker om varandra så att vi kunde värma varandra.

Inflyttningsdagen kom och tack vare planerad flytt, en stor lastbil och många goda vänner flyttade vi allt i två vändor. Nåja, tre noga räknat. Vi glömde nämligen kvar spritskåpet bakom en dörr, något som säger en hel del om hur lite Su-San och jag dricker. Vid det här laget var åtminstone nästan alla rum klara, så när som på målning, el, belysning, ovan nämnda rörproblem etc. Tvättstugan var fortfarande en arbetsplats. Entreprenören uttryckte det som att hantverkarna "backade ut ur huset". De skulle dock visa sig backa både in och ut i flera månader till.

Men den långa månaden januari var inte slut med detta. Att bo på en byggarbetsplats är påfrestande, i synnerhet som det är ens eget hus och hantverkarna är dåliga. Jag var mellan projekt just då och tur var väl det eftersom jag inte orkade arbeta. I stället tog jag ut semester och bevittnade bland annat hur två män i två dagar kämpade med att montera luckor på våra inbyggda vitvaror. Trots allt tal om Megarocs många specialister så utfördes allt arbete av samma hantverkare, kunniga inom området eller ej. En rörmokare skulle komma "i morgon", något som upprepades hela veckan. Om någon undrar så hjälper inte kalla duschar mot dåligt humör. Droppen kom när byggelen gick en kall natt och temperaturen i huset sjönk mot tio grader. Först när vi vägrade att betala ett av de strimlade lyften blev det fart på entreprenören och först när hantverkarna visade sig betalade vi en del kontant. I fortsättningen höll vi hårt i pengarna, något som skulle visa sig nödvändigt för att få huset färdigbyggt. Dagen för besiktningen närmade sig men gjorde husets färdigställande datum det?

Februari 2009 - Besiktning och restlista

När dagen för besiktningen kom så var huset fortfarande en byggarbetsplats och vi funderade in i det sista på om vi helt enkelt skulle skjuta på besiktningen. Till slut kom vi fram till att ju förr en yrkesman fick peka ut bristerna desto bättre, eftersom entreprenören inte längre verkade bry sig om våra synpunkter. För säkerhets skull tog vi med såväl kvalitetsansvarige som min hantverkskunnige bror. Besiktningsmannen gjorde en noggrann genomgång, bokstavligen uppifrån och ned, och upptäckte många saker som vi själva inte hade tänkt på. Den slutliga restlistan blev mycket lång; dokument och protokoll saknades fortfarande (trots våra och vår kvalitetsansvariges påstötningar), parkettgolvet sviktade (då det antagligen lagts på kallt och fuktigt underlag), avlopp och ventilation var bristfälliga, balkongräcke saknades, tvättstugan var långt ifrån färdig etc. etc. Dessutom hade entreprenören på eget bevåg plockat bort flera delar från entreprenadkontraktet, såsom centraldammsugare och inbrottslarm. Centraldammsugare ansågs inte praktiskt medan inbrottslarm borde ersättas av ett avtal med en säkerhetsfirma. Det kändes som om entreprenadkontraktet bara kopierats från andra husleverantörer utan närmare tanke på innehållet. I stället fick vi några tusen i avdrag samt ett reselarm inköpt på Jula. Ska man skratta eller gråta?

Med en specificerad restlista och vi själva på plats hoppades vi få fart och kvalitet på bygget men ack vad vi bedrog oss. Takten sjönk snarare och det lilla arbete som utfördes var amatörmässigt. Jag har alltid betraktat mig själv som ohändig men deras arbete förbättrade mitt självförtroende rejält. Målning utfördes utan maskering och lämnade färgfläckar på den fina stentrappan, obeställda handdukstorkare monterades snett och med borrhål rakt genom kaklet (och debiterades senare extra), varje ny köksbänkslampa som monterades lyckades lämna ett hack i den hårda granitskivan, en trädgårdskran fick flyttas då det visade sig saknas vattenanslutning på insidan och så vidare. Flera punkter fick vi själva åtgärda, såsom elritningar och diskmaskinsskydd. I det berömda entreprenadkontraktet talades det också om en "ljusmästare" som vi aldrig träffade. Kanske var det också entreprenören själv? Med tanke på hur vissa ljuslösningar blev undrar hur man hur det hade blivit med en "ljusamatör". Hallens tänkta lampettuttag sattes i taket, där det redan fanns spotlights, kökets spotlights fick vi komplettera med egna spotlights och tanken bakom matsalens och vardagsrummets spotlightmönster har vi ännu inte förstått. Den definitiva vändpunkten i våra relationer med entreprenören kom när vi tackade nej till ett förslag om extra skåp i tvättstugan för 40 000 kr. Vips så försvann från huset en lyxkran som entreprenören länge skrutit om och som dittills legat och väntat på att få monteras. I dess ställe monterades en betydligt enklare kran och inte i den utlovade porslinsvasken utan i en hemgjord vaskmöbel tillverkad av en ekskiva och en plåtvask. Skåp och arbetsbänk fick vi ordna själva trots alla tidigare löften om en representativ tvättstuga i stil med resten av huset. Vid det här laget började vi undra om de verkligen ville avsluta jobbet eller om de hoppades på att få de sista pengarna utan jobb. Svaret kom i slutet av månaden då entreprenören som vanligt ville ha pengar då det "i princip" var klart. Den här gången stod vi på oss och det med all rätt då det skulle visa sig återstå många månader än.

Utöver dusterna med entreprenör och hantverkare hade vi också andra saker att tänka på. Kampen för att få riktig el fortsatte under det att de höga byggelsfakturorna ramlade in. Dokumenten var till slut ifyllda men vad hjälpte det när elektrikern inte hade förberett för inkoppling. Nedgrävda kabelrör saknades, mätarskåpet var för nära marken (minst 90 cm ovan mark krävdes), skyddskåpan var inte korrekt monterad och så vidare - sådant man trodde elektriker skulle känna till. En annan inkopplingsfråga gällde telefonin. Telia tar tydligen 10 000 kr för inkoppling av telefoni och då bara till tomtgränsen. Med tanke på att den fasta avgiften sedan är dubbelt så hög som våra mobiltelefonkostnader så beslutade vi oss för att avstå från fast telefon. I samma veva sa vi upp TV-licensen också och tills vidare lever vi alltså trådlöst. Mindre roligt var våra problem med att få huset varmt. Trots långa brevväxlingar med pann- och golvvärmeleverantörer förblev övervåningen kall och i vissa rum sjönk temperaturen till tolv grader. Entreprenörens löften att skicka någon som kunde titta på det uppfylldes inte förrän vi själva upptäckte att en ventil var trasig och inte fördelade värme till rummet. Efter "bara" en månad fick vi den utbytt och lagom till att våren kom blev huset varmt. Med den ljusare årstiden hoppades vi också på en ljusning i husbygget men än hade vi en lång och mörk tid framför oss.

Mars 2009 - Misstänkt fuktskada

En fördel med stenhus är att risken för fuktskador blir mindre. Naturligtvis hindrade det inte oss från att få en fuktskada. En dag upptäckte vi plötsligt att hallgolvet intill ena väggen hade fått en mörk fläck. Vi felanmälde det omedelbart till vår entreprenör och hoppades att det bara rörde sig om byggfukt. Entreprenören slingrade sig först genom att hävda att eftersom huset redan var besiktigat så var det en försäkringsfråga. Först när vårt försäkringsbolag intygat oss om motsatsen började han undersöka det hela. Lyckligtvis hade vi fortfarande pengar innehållna - vem vet hur det annars hade gått. Nu kom de i alla fall till slut och bröt upp golvet i jakt på den misstänkta läckan. Med den polske rörmokarens tidigare insatser fruktade vi det värsta. Vi nöjde oss därför inte med entreprenörens undersökning utan kontaktade andra firmor som varit inblandade (och som vi tidigare hade haft kontakt med angående värmeproblemen). Golvvärmefirman Thermotech kunde lugna oss något; eftersom vi inte hade något tryckfall var golvvärmeslangarna sannolikt intakta. Å andra sidan kunde läckan finnas såväl i kall- eller varmvattenrören som i avloppet och sådana läckor kan bara spåras genom provtryckningar. Entreprenören vägrade dock att genomföra några sådana utan hävdade att deras mätinstrument inte påvisade någon fukt. Våra egna "mätinstrument", utlagda bitar av tidningspapper, spårade dock upp två läckor under golvsockeln, där man ibland kunde se vattendroppar med blotta ögot. Först efter ett par veckor kom entreprenören fram till vår första misstanke om byggfukt och satte in golvsocklar med ventilation (?). Det gick ytterligare några dagar där vi fick torka bort vattendroppar men till slut så försvann fukten helt. Ett problem mindre...

Parallellt med jakten på den dolda fukten fortsatte vår jakt på restpunkter, såsom inkoppling av el, inställningar av ventilation, dokument till slutbevis, driftshandlingar för huset och så vidare. Efter en lång mejlväxling, där entreprenören och Boo Energi skyllde på varandra kunde slangen grävas ner och elen kopplas in. Äntligen slapp vi de femsiffriga byggelsfakturorna! Inställningarna av ventilationen fick vi boka själva, något som var ungefär lika lätt som att boka hantverkare. Dokumenten för slutbevis underkändes gång på gång av vår kvalitetsansvarige, vilket förstås ytterligare förstärkte vår undran om entreprenören verkligen byggt hus tidigare. Vad driftshandlingarna slutligen beträffade så hänvisade entreprenören bara till Internet och de manualer man kan hitta där. Driftshandlingar som elritningar, elgruppscheman och installationsprotokoll fick vi aldrig, förutom de få som hantverkarna lämnade efter sig och som vi tog vara på. Vi saknar till exempel protokoll på montering av injusteringsspjäll (i värmepannans inflödesrör) och än idag vet vi inte hur många driftshandlingar vi saknar.

Vi passade också på att sätta in polislås i huset, dels därför att försäkringsbolaget rekommenerade det och dels därför att entreprenören fortfarande höll på flera nycklar. Vi hade inte längre någon som helst tilltro till dem.

April 2009 - Byggbod och trädgårdsplanering

I april kom äntligen balkongräcket på plats efter att "kommit när som helst" i ett halvårs tid. Bokstavligen som ett brev på posten kom också en slutfaktura. Att flera punkter från besiktningsprotokollet fortfarande återstod, däribland dokument för slutbevis, fortfarande fattas var "mindre punkter". Än en gång fick vi hänvisa till besiktningsmannens ord om att allt skulle vara klart innan slutfakturan reglerades. Vi fick då av entreprenören påpekat att vi inte ens borde bo i huset eftersom det var en byggarbetsplats till dess att slutbevis erhållits - som om det vore vårt fel att det dröjt!

Att fortsätta hålla inne pengar visade sig klokt för vi fortsatte att upptäcka fel. En kloakdoft från toaletten och ett läckande handfat tydde på att det var si och så med de "avklarade" punkterna i besiktningsprotokollet. Dessutom kontaktades vi av rasande kommuntjänstenmän därför att den av entreprenören uppställda arbetsboden helt saknade tillstånd att stå och blockera halva vägen. Byggarbetarna kom till slut och städade undan men i stället för att ta med sig boden och annat skräp så tog de med sig de överblivna takpannor som vi blivit lovade. Efter ytterligare några veckor försvann till slut boden, till vår och våra tålmodiga grannars glädje, och de sista av dokument som behövdes för att ansöka slutbevis kom äntligen in.

I entreprenaden ingick också trädgård och carport. Entreprenören hade dock hela tiden skjutit på planeringen med hänvisning till tjäle i marken. Först när våren var i full blom fick vi de första förslagen, kanske påskyndade av det faktum att vi fått andra förslag. Vi fick nämligen ännu ett besök av en av Megarocs många obetalda leverantörer, något som skulle visa sig bli en återkommande händelse någon gång i kvartalet. Den här gången var det en markleverantör som beklagade sig, samtidigt som han erbjöd sig att slutföra trädgårdens markarbete för 50 000 kr. Hade det inte varit för entreprenadkontraktet hade vi tackat ja. Entreprenörens eget förslag innehöll stora tilläggsarbeten på hundratusentals kronor för murar och andra stenpartier men visa av erfarenhet tackade vi nej till dessa. (Arbetena skulle nämligen inte utföras av trädgårdsexperter utan av samma hantverkare som tidigare.) I stället fick vi ett nytt förslag på gräsmatta, grusade gångar och stenlagd uteplats, utan extra kostnader men med sedvanlig strimlad fakturering. Entreprenören ville nämligen debitera veckovis för två veckors arbete samt löpande för material. Efter att ha hört oss för med vår kvalitetsansvarige tackade vi ja, mest för att bli av med entreprenören någon gång. Dock varnade vår kvalitetsansvarige oss dubbelfakturering av momsen. Jag förstod inte riktigt hur entreprenören skulle kunna göra det men varningen skulle visa sig befogad.

Vi kunde åtminstone glädja oss åt att äntligen slippa hantverkarna inomhus och tänka mer på inredning. Bland annat kom våra fina skräddarsydda rullgardiner och lamellgardiner från Markisfabriken på plats. För sovrummen på övervåningen valde vi mörkblå rullgardiner som gav tacksamt mörker nu när vi gick mot ljusare tider. För rummen på nedervåningen valde vi vita lamellgardiner, som gjorde sig mycket bra i våra stora fönster. Tack vare dem kunde vi inte bara skärma av solljuset på dagen utan också slippa de stora mörka ytor som stora fönstpartier förvandlas tilll på kvällen. De passade dessutom perfekt i våra djupa fönsternischer. I öppet läge är de så diskreta att gäster undrat varför vi tagit bort dem. Sakta men säkert började huset kännas som ett hem.

Maj 2009 - Skorstensläcka och trädgårdsstart

Säg den lycka som varar för evigt. Efter en regnig dag upptäckte vi att det rann in vatten till vår klädkammare på övervåningen. En närmare undersökning visade att det kom in via skorstenen. Dels så var det inte tätt mellan plåt och skorsten och dels så var plåten monterad under takpannorna, med resultatet att vatten ovanifrån rann in under takpannorna! Entreprenören lät hantverkarna täta mellan plåt och skorsten men monteringen åtgärdades inte. (Enligt hanterverkaren var det så de monterade skorstensplåtar i Polen men det kanske inte regnar där.) Än en gång fick vi kontakta besiktningsmannen och än en gång fick vi vara glada att vi hade lite pengar kvar att innehålla.

Under tiden fortskred trädgårdsarbetet lika snabbt som husarbetet, d v s inte alls och med krav på pengar. Entreprenören önskade debitera extra för jord, något som tydligen inte ingår i Megarocs trädgårdar. Motvilligt gick vi med på det då det "bara" skulle kosta några tusenlappar. Vad entreprenören inte berättade var att han lät jordfirman köra dit jorden i tre omgångar och att varje körning kostade flera tusen. Naturligtvis var vi tvungna att ta emot jordleveranserna själva då varken entreprenör eller hantverkare var morgonpigga. Först i slutet av månaden ansågs tydligen tjälen vara ur marken för då kom trädgårdsarbetet igång.

Till månadens övriga dåliga nyheter hörde att kommunen krävde ytterligare kompletteringar innan vi kunde få vårt slutbevis så än en gång drog cirkusen i gång...

Juni 2009 - Slutbevis och anmodan om hävning

I juni fick vi äntligen vårt slutbevis och därmed var huset i formell mening korrekt byggt - bara fyra månader efter besiktningen. På trädgårdsfronten däremot intet nytt. När arbetet började sista veckan i maj (händelsevis samtidigt som entreprenören behövde pengar till löner) var arbetet effektivt och vi betalade den första veckofakturan. Den andra veckan däremot arbetade bara två man två av dagarna och den tredje veckan bara en man en enda dag. Kvaliteten sjönk också rejält, bland annat så anlades stenplattorna helt utan täcksand och geoduk, och av uthus och carport syntes inte ens förberedelser till. Ändå fortsatte fakturorna att komma. Minns ni dessutom vår kvalitetsansvariges varningar om dubbelfakturering av moms? När materialfakturorna kom så försökte entreprenören först ta betalt för mer än bara jorden. Efter påpekande drog han av belopp för övrigt material men avdragen var exklusive moms. Vår kvalitetsansvarige hade alltså haft rätt i sina varningar!

Vid det här laget hade vi rejält tröttnat på vår entreprenör. Enligt honom så var trädgårdstomten "i princip klar" och vi var de enda i Sverige som fått en sådan på köpet. Att vi betalat 150 000 kr extra för det i entreprenadkontraktet var tydligen irrelevant i sammanhanget. Övriga klagomål avfärdades med den ena fantasifulla förklaringen efter den andra. Toalett- och skorstensproblemen var garantifrågor och garantin gällde inte innan slutbetalning erlagts, geoduk fanns en meter under uteplatsen (vad den nu gör för nytta på ett sådant djup), sprickor i entréstenen var ändå bättre än att bara få en lastpall och så vidare. Till råga på allt så började hantverkarna uppföra ett uthus, inte i sten enligt kontraktet uan i trä med motiveringen att det skulle bli trevligare - en minst sagt märklig kommentar från en stenhusbyggare. Inför de kommande semestrarna och utsikten av ännu en förlorad trädgårdssommar så hörde vi oss för med vårt försäkringsbolag. Rådet blev att i ett formellt brev anmoda Megaroc att slutföra sina åtaganden med hot om att häva entreprenadkontraktet. Vi bokade också en tid för vår andra slutbesiktning i juli, strax innan besiktningsmannen skulle gå på semester. Vår plånbok var nu definitivt stängd i väntan på resultat!

Juli 2009 - Slutbesiktning 2

Dagarna fram till slutbesiktning 2 kom och gick utan någon större insats från vår entreprenör och det mesta tydde på att vi skulle få slutföra husbygget själva. Men så sista veckan blev det plötsligt fart på hantverkarna. Toalett- och skorstensproblemen åtgärdades (efter att arbetsledarna själva gått in och dirigerat arbetet), uteplats och enté färdigställdes och uthuset byggdes klart (om än inte av hantverkarna utan av entreprenörens egna barn!).

Just uthuset blev en sorglig historia. Av den ursprungliga murade grindstugan i samma stil som vårt hus blev det ett fallfärdigt skjul i stil med vårt illa underhållna grannhus utan vare sig dörr, fönster, takpannor eller väggmålning. Att besiktningsmannen godtog entreprenörens avdrag på bara 10 000 kr för uthuset var snudd på tjänstefel. Carporten byggdes överhuvudtaget inte utan vi fick själva köpa och montera den.

Resten av besiktningen gick förhållandevis bra och besiktningsmannens uppfattning var att vi bara kunde innehålla 10 000 kr för återstående problem med skorstenen (som trots alla insatser saknade en fassoleringslist som täcker glipan mellan lucka och takpannor) och avloppspunkter (som behövde grävas fram för framtida underhåll). Redan dagen efter kom entreprenören tillbaka, satte fast en otillräcklig plastremsa vid luckan, överräckte en karta som visade var vi kunde gräva fram avloppspunkterna och begärde betalning med hot om indrivare och tidningsartiklar i Dagens Nyheter. Det återstående byggskräpet skyfflade han över på grannens tomt innan han försvann och sedan dess har vi (tack och lov) inte sett honom. Några pengar fick han emellertid inte och tur var väl det med tanke på de problem som sedan visade sig.

Sommaren 2009 var nämligen ovanligt regnig, till och med med svenska mått mätt, och det dröjde inte längre förrän vår prisade trädgård sköljde ner till grannen. Vi är verkligen tacksamma över att vi har så förstående grannar. De närmaste dagarna ägnade vi åt att skyffla tillbaka jord och bygga en nödtorftig mur med slipers och överblivna betongblock medan vi letade (och kontrollerade referenser den här gången!) efter duktiga murbyggare. Vår så hett efterlängtade trädgårdssommar skulle bli lång och hård.

Augusti 2009 - Hus och trädgårdssommar

Sommarsemestern 2009 blev speciell för min del. Eftersom det var lugnt på jobbet kunde jag ta ledigt när det passade så varje morgon valde jag mellan att åka till jobbet, pyssla med huset och trädgården hemma (vilket båda behövde) eller helt enkelt försöka koppla av (vilket jag behövde). Det blev hur som helst en lärorik sommar där jag lärde mig mycket om hantverk. Förutom att montera carport så monterade jag entrétak, gjöt sidoentréer och lade plattor. Däremot gav jag mig inte på att mura stödmuren till vår eroderade trädgård utan vi anlitade den lokala och välrenommerade firman Fröj marksten i stället. Som det var semestertider kunde de dock börja först i september. Inomhus ägnade jag mig åt att limma lösa socklar, skruva i lösa skruvar, justera dörrar som inte gick att stänga, montera bänkskiva i tvättstugan och annat smått och gott som utomstående tror att man slipper om man bygger nytt.

Men ännu återstod många nya erfarenheter att lära sig som husägare. När vi en kväll kom hem noterade Su-Sans känsliga näsa en sötsliskig doft i huset. Källan till denna doft visade sig vara hundratals flygmyror som kommit in genom skorstenen och inte kunde ta sig ut igen. Vi tror att de lockades till taket av lukten från skorstenens fogningsmedel och att de när kvällen sedan kom sökte sig till värmen i skorstenen. Då detta upprepades kväll efter kväll tvingades vi till slut tejpa igen vår öppna spis och börja leta efter alternativ till spisluckor. Våra förfrågningar bland murare, kakelugnsmakare och smeder ledde oss till slut till glasfirman Fellman. Även i detta fall fick vi dock vänta till september.

Augusti inleder ju ett nytt kvartal och också detta kvartal fick vi besök av en av entreprenörens leverantörer som äntligen lämnade över våra husnycklar och samtidigt beklagade sig över utebliven betalning. Vi började mer och mer förstå varför vår entreprenör bytte leverantörer så ofta.

September 2009 - Äntligen över

Sommaren tog slut och dagarna blev kortare men själva började vi äntligen kunna se ljusare på tillvaron. Stödmuren kom på plats och blev jättefin, luckan i glas och svart smidesstål passade perfekt i den murade spisen och våra insatser i trädgården blev riktigt lyckade. Vi planterade också våra första träd: två äppelträd, ett plommonträd och ett bigarråträd. Om vädrets makter och rådjuren vill så kommer de att ge oss både frukt och insynsskydd om några år.

Vi avslutade också formellt kontakterna med vår entreprenör. Som svar på en fråga om de sista 10 000 kronorna anmodade vi honom att färdigställa besiktningsprotokollets återstående punkter. Något svar kom aldrig och vi har inte hört av honom sedan dess. Däremot lyckades han av någon outgrundlig anledning få en positiv tidningsartikel i Dagens Nyheter. Hur DN kan skriva något sådant utan att vare sig kontrollera kunder eller leverantörer är en gåta och definitivt något som rubbade vårt förtroende för journalistiken.

Oktober 2009 - Andra kunders erfarenheter

Vi har tidigare berättat om Megarocs två andra kunder i Stureby och Älta. De förra har vi ingen kontakt och av allt att döma lyckades de aldrig flytta in i sitt hus. De senare däremot hittade till den här hemsidan och de kunde berätta om en minst lika besvärlig resa med Megaroc som vi. Vi ska nog vara glada som fick ett färdigt hus till slut.

Vi kontaktades också av spekulanter på Megarochus men efter att vi berättat för dem om entreprenörens byggmetoder så tappade de av någon anledning intresset.

November 2009 - Garantifrågor

Formellt så är en husentreprenör skyldig att lämna två års garanti på arbetet men visa av erfarenhet hyste vi inget som helst förtroende för Megarocs förmåga att uppfylla garantiplikter. Den stora "fördelen" med den långa byggtiden var därför att vi kunde upptäcka och påtala fel innan de sista lyften betalats ut för så fort som pengarna var slut så blev också entreprenören oanträffbar.

Det blev vi varse när vi funderade över ett högfrekvent ljud från vår värmepanna Nibe Fighter 640P och inte fick något svar från entreprenören. Å andra sidan kändes det bättre att få hjälp av Nibes fackmän än av Megarocs amatörer och Nibe skickade kostnadsfritt ut en tekniker. Denne kunde konstatera att vår pannas ljud var något höga men att det berodde på fel inställningar och ändrade dem därför till val värmekurva 5 (från tidigare 6) och förskjutning värme kurva 5 (från tidigare -2). Däremot så reagerade teknikern på att protokoll för injusteringsspjäll saknades, ett av många driftsdokument som vi alltså aldrig fick. Vi fick i alla fall en tystare panna och en jämnare temperatur men framför allt fick vi en viktig del i huset kontrollerad av en fackman.

December 2009 - Första julen

Vår första jul i vårt hus blev en mycket vit och en mycket kall jul. Tyvärr gällde det också inomhus eftersom inomhustemperaturen på övervåningen inte alls hängde med utomhustemperaturen. Nedervåningens temperatur var däremot behaglig vilket ledde oss till två teorier - bristande takisolering eller fel på golvvärmen, båda två otrevliga. Ett samtal med vårt försäkringsbolag Bostadsgaranti bekräftade bara vad vi anat, att byggfelsförsäkringar är värdelösa, och Megarocs garanti var som sagt lika värdelös den. Det var alltså bara att bita i det kalla äpplet och hitta och åtgärda felet själva.

Vi började med att kontakta golvvärmefirman Thermotech som i sin tur hänvisade till VVS-firman Turex. Ett hembesök av en tekniker skulle visserligen kosta pengar men det var det värt om vi kunde få vårt golvvärmesystem verifierat av en fackman. Denne kunde konstatera att allt såg ut som det skulle men att vi såväl borde öppna golvvärmeventiler för att öka vattenflödet som öka valet av värmekurva. Så mycket för Nibes egna inställningar alltså. Besöket fick tyvärr en bitter, om än inte oväntad, eftersmak då teknikern fick veta vem som var vår entreprenör. Naturligtvis hade också Turex stora utestående fordringar på Megaroc.

Nästa steg blev att undersöka takisoleringen och här fick vi ett kostnadsfritt hembesök av isoleringsfirman Cremab. Dessa kunde konstatera att vi hade 40 cm ekofiber som isolering, något som ska vara fullt tillräckligt. Därmed kunde vi andas ut - vårt enda fel bestod i för låg värme i pannan och fel balans mellan undervåningens och övervåningens vattenflöden. Efter att ha prövat oss fram på egen hand fick vi till slut en jämn värme i huset. Nibes kalkyl på 7 000 kilowattimmar per år i uppvärmning var dock inget annat än en glädjekalkyl.

Avslutningsvis fick vi ännu ett besök av vår hantverkare. Den här gången nöjde han sig inte med att beklaga sig för att han inte fått betalt av vår entreprenör utan han försökte sig på utpressning också. För facila 50 000 kr skulle han kunna tänka sig att avslöja dolda fel. Kanske skämdes han för sedan dess har vi inte hört av honom heller. Men nog är det märkligt att en entreprenör kan lura så många leverantörer utan att bränna ut sig helt på Stockholms byggmarknad? Vår första jul blev i alla fall - till slut - en riktigt God Jul!

Bokslut - Vad kostade det

När man bygger ett eget hus är det så mycket mer än själva huset som man måste betala. Eftersom det är svårt att få en överblick över alla tillkommande kostnader fick vi lita på entreprenörens uppgifter och tillsammans kom vi fram till en budget på 7 miljoner kronor. För säkerhets skull räknade vi med upp till en halv miljon kronor extra, något som skulle visa sig klokt för det var många kostnader som hänsköts till oss. Så här blev vårt bokslut:

Megaroc marknadsför sina hus som "Champagnehus till priset av Pommac". Med tanke på kostnaden och byggprocessen så vore en bättre slogan "Fawlty Towers till priset av Grand Hotel".

Epilog - Var det värt det?

Efter två år, sju miljoner kronor och många gråa hår fick vi så vårt eget hus. På köpet fick vi många dyrköpta lärdomar. Vad hade vi kunnat göra annorlunda då? Ja, vi skulle definitivt ha kontrollerat referenser och ekonomi ordentligt. Hade vi gjort det hade vi aldrigt köpt ett stenhus av Megaroc. Det gäller tydligen andra köpare också, för Megarocs hemsida verkar inte längre finnas och själva bolaget är inte längre aktivt. Å andra sidan känner vi än idag inte till någon stenhustillverkare med bra referenser och ekonomi. Tilläggas kan att bilder på vårt hus dykt upp hos Airstone Systems i stället så kanske har Megaroc återuppstått under ett annat namn.

Skulle vi ha valt ett trähus i stället? Nej, efter alla bekymmer så har vi i alla fall fått en rejäl och underhållsfri stomme där vi själva kan åtgärda brister inomhus och i trädgården. Kanske skulle vi ha anlitat en egen arbetsledare? Frågan är dock om vår entreprenör hade gått med på det och vilka garantier har man för att inte arbetsledaren också fuskar? Nu valde vi mellanvägen att låta vår kvalitetsansvarige göra besiktningar inför varje lyft. Förhoppningsvis var det till någon nytta, även om vi gärna hade sett att han varit lite tuffare mot entreprenören.

Desto viktigare var det då att vi höll hårt i pengarna och såg till att få valuta för varje lyft. Kanske var det därför som vårt hus faktiskt blev så gott som klart och inte slutade som andra av Megarocs hus. Entreprenörens ord "det är sällan man ser ett hus så här färdigt" är ganska talande.

Nu är vi i alla fall nöjda med det mesta i huset har och blivit betydligt händigare på kuppen. Äntligen kan vi se fram emot husägarens "vanliga" problem, såsom skotta snö, jaga bort rådjur och rensa ogräs. Men belöningen kommer varje kväll då vi efter en hård arbetsdag bara njuter av att få vara i vårt eget hus, laga mat i vårt eget kök och koppla av i vårt eget hem. Till sommaren ser vi fram emot att grilla på vår egen uteplats, krydda med våra egna kryddor och avsluta med en paj på våra egna bär och frukter.

Två år senare

Två år efter bygget bör man utföra en garantibesiktning för att kunna åberopa garantier gentemot entreprenören. Eftersom vår entreprenör tidigare inte visat något intresse för garantier och firman inte längre var aktiv kändes garantidelen meningslös men med tanke på våra problem så tedde sig en besiktning ganska klok. Efter rekommendationer anlitade vi Rahms Hus och Byggbesiktning AB) som utförde en noggrann besiktning. Besiktningsmannen upptäckte inga allvarliga fel men påpekade att takpappen var otät vid nocken samt att fönsterblecken inte var korrekt böjda. Dessa fel borde ha upptäckts av den förste besiktningsmannen men PCM Byggkontroll kände inget ansvar för sitt fel. Eftersom entreprenören inte behagade komma på garantibesiktningen så var det bara att betala själva. Lyckligtvis kunde vi då själva välja ordentliga hantverkare (Qviberg Bygg & Design och Tullinge Plåt - båda hittade genom den utmärkta söktjänsten Bra Byggare).

Fönsterblecken åtgärdades snabbt men takpappen visade sig vara så slarvigt lagd att vi rekommenderades att byta den på hela taket. Utan några större förhoppningar gjorde vi en formell skadeanmälan till Svensk Bostadsgaranti där vi hade vår byggfelsförsäkring. Döm om vår förvåning när vår anmälan faktiskt godtogs och ersättning utbetalades! Följande var de steg vi tog från anmälan till ersättning:

1. Gör en formell besiktning
2. Åtgärda akuta fel omedelbart (annars kan du själv bli ansvarig för skador uppkomna efter upptäckt)
3. Ta in minst tre fackmannamässiga offerter som noga anger vad som behöver göras och varför

Angående den sista punkten ska man vara beredd på hantverkares "halveringsfenomen". Bara hälften svarar på förfrågningar, bara hälften av dessa gör hembesök, bara hälften av dessa förstår vad som behöver göras och bara hälften av dessa lämnar offert så var beredd på att kontakta många hantverkare. Försäkringsbolaget väljer visserligen sedan själv vilken offert de lämnar ersättning för (läs: den billigaste) men det gör ingenting så länge alla offerter är fackmannamässiga. "Vinnande" offert i vårt fall kom från DB Tak som utförde ett snabbt arbete av hög kvalitet.

Med alla "garantifel" avklarade återstod så bara en svart fläck i vårt långa husprojekt: uthuset. Av vårt utlovade murade uthus blev det ju som sagt bara ett träskjul och det var nu dags att åtgärda detta. Via Bra Byggare kom vi i kontakt med en "riktig" byggfirma Amadovs Byggservice. De tog vår enkla ritning (PowerPoint) och vaga specifikation ("ska likna huset"), ställde detaljfrågor som vi inte ens tänkt på (höjd på grunden, längd på takfot etc.) och gick sedan raskt till verket. Resultatet blev en liten kopia av vårt hus - precis som vi ville ha det och precis som det var tänkt från början. Efter sju sorger och åtta bedrövelser kändes det som vi äntligen blivit av med det sista minnet av vår entreprenör och fått vårt eget hus!

(Helt sant visade sig detta dock inte vara ty vår entreprenör hade ett par "påskägg" till åt oss. Vi brukar nämligen få kondens på utsidan av våra fönster, något som tyder på väl isolerade glas. Emellertid gick ett fönster sönder under bygget och byttes ut och just detta fick ingen kondens. När vi undersökte det noggrannare upptäckte vi att det hade bytts ut mot tvåglasfönster! Detsamma gällde ett annat fönster. Lyckligtvis gjorde Fellman Glas & Metall ett bättre jobb när de bytte ut fönstren och passade också på att justera samtliga fönster så att de slöt igen tätare. Tack vare det kunde vi omedelbart sänka panntemperaturen! Man ska tydligen inte ta någonting för givet när man bygger hus...)