Inledning

• Botvinnik-Szilagyi 1966
• Petrosian-Portisch 1974
• Adorjan-Mukhin 1973

Utposter

• Tal-Bronstein 1959
• Fischer-Gadia 1960
• Boleslavsky-Lisitsin 1956
• Smyslov-Rudakovsky 1945

Svaga bönder

• Hecht-Forintos 1974
• Mattison-Nimzowitsch 1959

Öppna linjer

• Andersson-Knaak 1974

Halvöppna linjer

• van den Berg-Kramer 1950

Svarta och vita fält

• Tarrasch-Teichmann 1912

Utrymme

• Fischer-Gheorghiu 1974

Stark kung

• Tal-Lisitsin 1956

Inträngning i motståndarställningen

• Capablanca-Tartakower 1924
• Tarrasch-Thorold 1890

Inledning

Mittspelet är en kritisk fas i schackpartiet. Det är då man behöver omvandla de små fördelarna från spelöppningen till vinnande fördelar i slutspelet. Medan man kan studera varianter i spelöppningen och nyckelställningar i slutspelet så kräver mittspelet förståelse snarare än kunskap för att hitta rätt strategi. Ett bra sätt att tillägna sig denna förståelse är att studera instruktiva partier av mästarna och här jag samlat några sådana partier. De är organiserade efter olika typer av fördelar visar med ord snarare än långa beräkningar hur mästaren fört partiet till vinst. De flesta exemplen kommer från Michael Stean's utmärkta bok Simple Chess eller Irving Chernev's klassiska The Most Instructive Games of Chess Ever Played.

Botvinnik-Szilagyi 1966

Det här partiet spelades mellan Botvinnik och Szilagyi 1966. Svart har till synes ett utvecklingsförsprång efter öppningen men avsaknaden av vitfältslöparen ger problem på de vita fälten. 12. b4 vinner terräng på damflygeln och hotar att bereda väg för svartfältslöparen på a3-f8 och även vitfältslöparen får ett bra fält på c4. Svarts försök att stoppa detta med 15. .. c5 ger vit ännu ett bra fält på d5 samtidigt som svarts löpare stängs in.

Observera gärna bondestrukturen efter 16. b5, där vit har två utposter på c4 och d5 (fält som inte kan hotas av motståndarbönder). Observera också bonden på c3 garderar svarts möjliga utpost på d4. Om svart skulle ha kunnat spela c4 skulle flera farliga utposter skapats men 15. Le2 stoppade detta.

18. Lg5 framtvingar ännu en försvagning efter 18. .. f6 (såväl 18. .. Dxg5 19. Sxd6 följt av 20. Lc4 som 18. .. Sf6 19. Se3 följt av 20. Sd5 är sämre). Tornbytena hjälper inte svart då det är vits lätta pjäser som anfaller. Vit fortsätter sedan att skapa bra vita fält för sin löpare samtidigt som svarts löpare blir alltmer instängd. Efter 31. Df7 har vit fullständig kontroll över de vita fälten och svart kan bara vänta in kungsböndernas avancemang med det efterföljande mattnätet.

Petrosian-Portisch 1974

Nästa parti spelades mellan Petrosian och Portisch 1974. Här utnyttjar vit sin utpost på d5. Svarts 11:e drag hotar dock 12. .. Sd4 där 13. Lxd4 exd4 ger bra tryck på nyöppnade e-linjen. Vit använder därför sin strukturfördel i centrum till flankattacken 12. b4 för att underminera svarts möjliga utpost på d4. Eftersom 12. .. cxb4 13. axb4 Sxb4 följs av 14. La3 valde svart 12. .. Sd5 med hot som 13. .. Lxd2 följt av Sb3 eller 13. .. Sf4 följt av Dh5.

13. h3 försvagar vits rockadställning men det är nödvändigt för att eliminera svarts hot. Svart tvingas sedan till 14. .. cxb4 eftersom vit annars vinner bonde efter 14. .. Sc6 15. bxc5 bxc5 16. Sb3 följt av 17. Sa4. Efter löpar- och tornbyten kan vit ta diagonalen h1-a8 i besittning med 20. Df3 (20. .. Dxf3 21. Sxf3 hotar pjäsvinst genom g4 och g5 så svart hinner inte försvara sin a-bonde). 22. Df6 hotar slutligen Dxe7 och Dh4 och avgör partiet. Det var dock svarts svaga fält som avgjorde partiet.

Adorjan-Mukhin 1973

Slutligen ett parti mellan Adorjan och Mukhin 1973, där vit utnyttjar motståndarens svaga bönder för ett mattangrepp. Efter 12 drag har båda sidor svagheter i bondestrukturen. Vit har dubbelbönder på en öppen linje som svart skulle kunna angripa med Sh5 och Tf8 medan svart har en svag e5-bonde.

Vit börjar med att neutralisera svarts springare med 13. Lg5. Med 13. .. b5 försöker svart jaga bort vits springare innan Tad1 vinner bonde. Svart försöker sedan nå c5 men stoppas av 15. c4 som permanentar den svaga bonden. 16. cxb5 ser ut att befria bonden igen men 17. a4 återger vit kontrollen över fältet c4.

• 17. .. c4 följs av 18. Tdd1 och c4-bonden kan inte försvaras.
• 17. .. b4 följs av 18. Sc4 Se8 med en krampaktig ställning för svart.
• 17. .. bxa4 som i partiet behåller den materiella jämvikten men till priset av en utsatt kung.

Med 20. f4 öppnar vit anfallsvägarna (20. .. exf5 21. e5 Tf5 22. Lxf4 Le7 23. Sa5+). 22. .. exd6 är tvunget då 22. .. Sxd6 besvaras med 22. Tb3+ Kc8 23. Se5. Efter 24. Ta7 kan dock svart inte längre försvara sig mot Tba7 och Sb6+.

Utposter

Ett framgångsrikt anfall kräver någon form av styrkeposition och en vanlig sådan är en stödjepunkt eller "utpost". En utpost är en framskjuten position varifrån en pjäs kan kontrollera kritiska fält i motståndarens ställning. Den behöver kunna försvaras av de egna pjäserna och, än viktigare, inte kunna hotas av motståndarbönder.

Tal-Bronstein 1959

I det här typiska spanska partiet har vit efter det trettonde dragets bondebyte en utpost på d5, garderad av e4 och ohotad av svarta bönder. De följande dragen är en kamp om denna utpost där vit försöker nå den med Sf1-e3 och svart hota den med Le6 och Td1. Svart är till och med beredd att acceptera en dubbelbonde efter Sxe6 för att neutralisera utposten. Vit gör därför en avledande manöver med 18. a4. Visserligen ger det svart en utpost på b3 men det omedelbara 18. .. Sd7 med sikte på c5-b3 ger vit initiativet efter 19. axb5 axb5 20. Sd5 och med 20. Tb1 förbereder vit b3 för att eliminera utposten. Svart försöker hindra detta med 20. .. Sa5 men efter att ha dragit tillbaka springaren med 21. Sf3 är vits pjäser redo för en öppning av ställningen med 22. Sd5.

Svart kan inte låta vit behålla utposten och 22. .. Sxd5 ger vit ett farligt angrepp efter 23. exd5 Lxd5 24. Sxe5 med hoten Sxg6 eller De3-h6+. Efter avbytena i centrum utnyttjar vit sina fördelar (central springare, öppen a-linje etc.) till det taktiska tricket 28. Lh6+ Kxh6 29. Sxf7+ Kg7 30. Sxd8 Txd8 31. Ta5 med stark press, t ex 31. .. Tb8 32. Te5 Ld8 33. Ta3 följt av 34. Txb3. 28. .. Kg8 är dock inte mycket bättre och efter springarbytena finns det ingen gardering mot 32. Te7 och 32. Txb5.

Fischer-Gadia 1960

Efter tio drag ligger vit före i utvecklingen men saknar bra utposter i ställningen. Försöket att skapa en med 11. e5 besvaras med 11. .. dxe5 12. fxe5 Lc5+ 13. Kh1 Dxd1 Txd1 Sg4. 11. f5 däremot tvingar fram 11. .. e5, vilket skapar en utpost på d5. Att undvika utposten med 11. .. Dd7 är farligt efter 12. fxe6 fxe6 13. Dd4 Le7 14. Lg5 medan 11. .. b4 faller på offret 12. fxe6 bxc3 13. exf7+ Ke7 14. De1 cxb2 15. Lxb2 Sxe4 16. Tf4 d5 17. Txe4+ dxe4 18. La3+ med avgörande angrepp.

Efter att ha garderat e4-bonden försöker vit byta bort sin löpare (som inte kan skydda utposten) mot svarts springare (som hotar den). När det lyckats ockuperar vit utposten med 16. Ld5 först för att byta bort det sista hotet mot utposten, svarts vitfältslöpare. Observera att det omedelbara 18. Sd5 besvaras med 18. .. Dd4, varefter svart får goda remichanser i slutspelet.

I likhet med det tidigare partiexemplet utnyttjar vit sin starka utpost till att starta ett anfall på damflygeln, här i syfte att försvaga svarts bönder där. 22. .. Tb8 förlorar sedan direkt efter 23. Sxe7 med hotet Dd5+ men t ex 21. .. Lf8 22. a4 bxa4 23. Txa4 leder så småningom till den svarta a-bondens fall.

Boleslavsky-Lisitsin 1956

Efter 11. .. e5 skapas en utpost på d5 som vit utnyttjar för att understödja en attack på kungsflygeln. Svart försöker försvara den både med Le6 och Sf6 men vit förstärker den ytterligare med 15. c4. Detta provocerar fram ett byte av den förra medan 18. Lg5-Lxf6 byter bort den senare. Därefter kan bönderna avancera med tempoattacker mot damen. Efter 30. Th5 (30. .. Dxh5 31. Sf6+) är svarts kung helt blottställd.

Smyslov-Rudakovsky 1945

Följande parti påminner om det tidigare med en utpost på d5 och byten av de svarta försvararna Le6 och Sf6. När springaren väl byts är det mot en bindning av tornet på f6-h8-diagonalen, varefter svart inte kan hindra matt utan att förlora för många bönder.

Svaga bönder

Det är inte lätt att anfalla mot ett starkt försvar. För att det ska lyckas krävs någon form av överlägsenhet, t ex bättre utveckling så att fler egna pjäser kan delta eller bättre samordning genom att binda motståndarpjäser till andra försvarsuppgifter. Medan föregående avsnitts utposter fungerar som stödjepunkter för det förra så kan skapandet av svaga bönder fungera för det senare. En svag bonde är helt enkelt en bonde som inte kan försvaras av en annan bonde utan endast av en pjäs. Det kan t ex vara isolerade bönder eller eftersläpande bönder.

Hecht-Forintos 1974

I det här partiet har svart efter 17 drag svaga bönder på c6 och d6. Om c5 så blir d6-bonden eftersläpande och fältet d5 en utmärkt utpost för en vit pjäs och om d5 så blir e5-bonden svag efter bondebyte. 18. Lg5 hotar t ex Sxe5. Försöket 18. .. Lxg5 19. Sxg5 d5 kan besvaras med 20. Dh5 h6 21. Sxh6+ gxh6 22. Dxh6 Te8 23. Te3 med avgörande angrepp. 20. Tc3 hotar såväl dubblering på c-linjen (genom Dc2) och d-linjen (genom Td3) som en överföring av tornet till kungsflygeln (genom Tg3). Svart tvingas därefter till ytterligare försvagningar och efter 25. Dg5 med trippelhotet Dxg7#, Dxh5 och Se7+ är svart förlorad.

Mattison-Nimzowitsch 1959

I det här partiet byter svart sin svartfältslöpare med 4. Lxc3 mot en springare för att skapa en dubbelbonde och fixerar sedan dubbelbonden genom att övergardera c5. 14. .. Db3 och 15. .. Sa5 ökar sedan trycket på den isolerade c4 och framtvingar ett dambyte som ger springaren en utpost på c4 och gör det svårt för vits bönder på damflygeln att gardera varandra. Efter bondebytena kvarstår de isolerade bönderna på a2 (attackeras av tornen) och c3 (attackeras av springarna (direkt och indirekt genom att driva bort försvararna). Efter 23. ... Se5 kan vit inte längre hålla ihop den svaga ställningen.

Öppna linjer

Öppna linjer kan vara starka för den sida vars torn behärskar dem men förutsättningarna måste vara de rätta. För det första så ska inte motståndaren kunna driva bort tornen från linjens startpunkt. Löpare eller springare på utposter är bra på att täcka startpunkter djupt inne i motståndarställningar. För det andra så ska inte motståndaren kunna gardera linjens slutpunkter. En kung tillsammans med en annan pjäs kan göra det svårt för torn att komma in. För det tredje ska det finnas bra mål på någon av raderna i motståndarställningen. Torn på sjunde raden hittar ofta bönder som mål medan torn på åttonde raden kan skapa matthot. Målet med en öppen linje är alltså att tränga in i motståndarställningen med torn (eller dam), svänga runt 90 grader och angripa mål längs en rad.

Andersson-Knaak 1974

Det här partiet visar vikten av utveckling för att snabbt ta öppna linjer i besittning. Svarts 11. .. d5 är för ambitiöst eftersom tornen inte har kontakt med varandra så 11. .. d6 hade varit säkrare. Vit kan öppna ställningen med 12. d4 och snabbt flytta tornen till de öppnade linjerna. 15. Tfd1 spelas med tempohot mot svarts dam och försöket 15. .. Dc7 för att ge tornen kontakt faller på 16. Sd4 Tac8 17. Lxc6 Lxc6 18. Tac1 Tfd8 19. Sxc6 Txd1+ 20. Txd1 Dxc6 21. Dd8+.

Det stilla 16. Df4 hotar att tränga in både på c7 och h6 och försöket 16. .. e5 besvaras helt enkelt med 17. Sxe5 eftersom Sc6 är bunden. 16. .. Tc8 garderar visserligen c7 men gör det också svårt för löparen att täcka slutpunkten d7 så vit dubblar tornen med 17. Td2 och 18. Tad1. Försöket att blockera damens diagonal med 17. .. f6 och 18. .. e5 är farligt efter 18. Lh3 Td8 19. Le6+ Kg7 20. Tad1 Txd2 21. Txd2 Sd8 22. Sd4 med en fin utpost för springaren.

18. .. La8 förbereder f6 och d5 men blockeras med 19. Se5. Observera hur svart tvingas till hål i bondeställningen på kungsflygeln. 20. .. Kg8 21. Lxa8 Txa8 22. Td7 e6 23. Df6 följt av Te7 och T1d7. Efter 20 .. f6 21 De6 garderar dock vit slutpunkten d7 och kan spela 22. Td7 med tempohot på e7. Svart försöker söka motspel med 23. .. Tc5 eftersom 23. .. Ta8 24. Tc7 följt av T1d7 är hopplös men vit säkrar sina bönder med 25. e3 varefter det inte finns något hopp. Notera hur det omedelbara 24. .. Te5 25. Dxb6 Txe2 26. Td8 förlorar damen.

Karpov-Uhlmann 1973

I det här franska partiet har båda sidor varsin öppen linje efter 24 drag. Vits löpare är dock en utpost som kontrollerar e8 medan svarts löpare kan drivas iväg från b1-g6-diagonalen så kontrollen över c2 är temporär. 25. f3, 26. Te7, 27. Tae1 och 28. Tb7 är alla tempodrag som gör att svart inte hinner få motspel med Tc2. Jämför ställningen efter 24 drag med den efter 29. Tee7 där vit fått full kontroll över sjunde raden medan svart inte åstadkommit någonting.

Svart skulle ha kunnat försöka med 28. .. Tc2 men vit vinner då genom matthot på åttonde raden: 29. Tee7 Txb2 30. Le8 Tc8 31. Lxf7+ Lxf7 32. Txf7 T8c2 33. Txg7+ Kf8 34. Kh2 (för att inte bli instängd på första raden) Txg2+ 35. Kh3 Th2+ 36. Kg3 Thg2+ 37. Kc4 Tb4 38. Th7 Kg8 39. Td7 med vinst.

Vits bondedrag 31. g4 och 32. f4 med tempohot mot löparen driver bort den från försvaret av sjunde raden (34. .. Tf6 förlorar löparen efter 35. f5). Sedan driver vit bort tornet med 38. Le8 och tar över sjunde raden, varefter matthotet Tb8 följt av löpardrag inte kan stoppas.

Halvöppna linjer

En halvöppen linje är en linje där bara den ena sidan har en öppen linje och därmed också angreppsmål på den. Till skillnad från en öppen linje behöver man inte bekymra sig om att motståndaren tar kontroll över linjen först. Ett typiskt exempel på halvöppna linjer är avbytesvarianten i damgambit efter 1. d4 d5 2. c4 e6 3. cxd5 exd5 där vit har en halvöppen c-linje och svart en halvöppen e-linje. Svart kan visserligen spela c6 men efter b4-b5 kommer antingen d-bonden att bli svag (efter cxb5) eller c-bonden (efter bxc6 bxc6). Motsvarande gäller förstås på e-linjen men detta är svårare eftersom det riskerar att försvaga svarts rockadställning.

van den Berg-Kramer 1950

Med 11. Tab1 förbereder vit ett avancemang med b-bonden för att försvaga svarts bondeställning och följa upp med ett angrepp på den halvöppna c-linjen. Svart försöker under tiden föra över pjäser till kungsflygeln för en samordnad attack men detta är långsammare. Notera hur vit skyndar långsamt med 14. Lh4 istället för 14. Lxf6 Sxf6 15. b5 axb5 16. axb5 c5 17. dxc5 Sxc5 som aktiverar svarts pjäser.

Med 18. Se5 börja vit anfalla svarts svaga bönder och hinner därmed ta den nyligen öppnade b-linjen i besittning med 18. Tb7. Notera hur svart tvingas till försvarsdrag som 20. .. Tc7 (för att hindra 21. Lxf6 Lxf6 22. Sxf7) och 22. .. Db7 (för att hindra 23. Lxf6 Lxf6 24. Sxd5). Efter 24. Sa2 kan svart inte längre undvika bondeförlust. Vit kontrollerade sedan partiet och vann i slutspelet.

Svarta och vita fält

Svarta och vita fält handlar mycket om samspelet mellan bönder och övriga pjäser. Bönder vill gärna gardera pjäser medan pjäser inte vill vara bundna till att gardera bönder. Den perfekta bondeformationen är den där bönder och pjäser samverkar harmoniskt (och de pjäser som inte gör det bör bytas av). Det klassiska exemplet är bönder på en färg och löpare på motsatt färg medan springare, som ju byter färg i varje drag, är mer flexibla.

Tarrasch-Teichmann 1912

Följande exempel från ett franskt parti mellan Tarrasch och Teichmann 1912 visar på svaga svarta fält och en svag vitfältslöpare för svart. Efter löparbytet 6. Lxe7 Dxe7 spelar vit konsekvent sina kungsflygelbönder till svarta fält för att förbättra sin vitfältslöpare och försämra sin svarta motsvarighet. Notera också hur vits starka springare på d4 inte låter sig drivas bort medan damflygelbönderna tar bort fält för den svarta springaren.

Efter springarbytet 24. Sxc6 Lxc6 tar kungen över rutan d4 och binder med hotet Kc5 ett svart torn till försvaret av c-linjen. Vit kan därför öppna linjer för sitt "extra" torn på kungsflygeln med 26. g4. Notera att försöket att låsa ställningen med 29. .. g5 30. fxg5 hxg5 31. h6+ Kg8 32. Th5 förlorar en bonde då svarts löpare är på fel färg och inte kan försvara den. Med 31. g5 hotas så både g- och h-bonden och svart kan inte längre hindra ställningen från att öppnas. Efter 34. Txh5 har vit både den bättre löparen och det bättre tornet.

Svarts bästa försvar är nu att gå med kungen till damflygeln för att avlasta tornet och vits 38. Th7 (istället för det omedelbara Ld3) bjuder in till detta. Svarts 39. .. Tc3 (istället för Tc6) ger dock vit en fördel efter 40. a3 som framtvingar a5 där a-bonden är blir svår att försvara. Försöket 41. .. Kc7 förlorar också bonden efter 42. Ta8 Kb6 43. Ta6+.

Utrymme

Rörlighet är viktigt för att pjäserna ska användas så effektivt som möjligt och den viktigaste faktorn för detta är utrymme. Det kan vara svårt att mäta utrymme men ett bra mått är huruvida antalet pjäser överstiger det utrymme som ges av bondestrukturen, i vilket fall de kommer att komma i vägen för varandra och ställningen kännas trång.

Fischer-Gheorghiu 1974

I det här partiet mellan Fischer och Gheorghiu 1974 har vit gott om utrymme efter tio drag men svarts ställning är solid så Fischer väljer att fortsätta sin utveckling innan han går till angrepp. Svart försöker byta pjäser men 13. .. Dc8 visar på svårigheterna att aktivera tornet och draget siktar därför på Lf5 och löparbyte. Vits plan går därför ut på att hindra svart från att frigöra sig och efter 18. Sd4 är svarts pjäser fortsatt fast på de första raderna.

Vits 21. Te3 siktar inte på e-linjen, eftersom där inte finns något bra fält att tränga in på, utan på 3:e raden. Svarts låsta pjäser har svårt att komma till undsättning. 23. Sf3 frigör d4 för damen (eller löparen om svart skulle svara 23. .. Df6) och de många bindningarna längs linjer och diagonaler mot kungsställningen gör svarts ställning ohållbar. Svart tvingas därför byta en svaghet (utrymme) mot en annan (struktur) och acceptera dubbelbönder på f-linjen och en utpost på f5.

Svart lyckas visserligen aktivera tornet med 26. .. Te8 men tornbytet 27. Te3 Txe3 28. Lxe3 Kg7 29. Sf5+ Lxf5 30. Lxf5 är hopplöst så svart tvingas undvika byten och chansa på motangrepp på damflygeln. Matthoten på kungsflygeln beseglar dock svarts öde.

Fischer vann här genom att följa två viktiga principer för utrymmesfördel:

1. Blockera motståndarens försök till motspel och undvik byten. Försök att skapa frihet leder då ofta till andra svagheter.
Om ingen svaghet uppenbarar sig, utnyttja utrymmesfördelen till att samordna pjäserna för ett anfall på den flygel där motståndaren är svagast.

Stark kung

I spelöppningen måste kungen skyddas men ju närmare slutspelet man kommer, desto viktigare blir kungen, och den sida som då snabbast lyckas aktivera kungen får ofta en avgörande fördel. (Man brukar säga att kungen är lika mycket värd som en löpare eller springare i slutspelet.)

Tal-Lisitsin 1956

Partiet mellan Tal och Lisitsin 1956 börjar som ett vanligt sicilianskt parti med skilda rockadställningar där de båda sidorna tävlar om att hinna först med sina angrepp på respektive flygel. Dambytet 18. Dxb6 Txb6 tar dock udden av dessa angrepp.

Vit utnyttar istället det faktum att svarts bönder c6 och d5 har svarta hål som inte vitfältslöparen kan täcka. Eftersom heller inte vit har någon vitfältslöpare får kungen utnyttja dessa hål. Notera hur 19. Sa4 hindrar böndernas avancemang i centrum medan 22. f5 försvagar bönderna på kungsflygeln och fördröjer löparens aktivering.

Inträngning i motståndarställningen

Som Öppna linjer visar är inträngning i motståndarställningen ett viktigt mål för tornen och som Stark kung visar kan även andra pjäser som kungen delta.

Capablanca-Tartakower 1924

I det är berömda partiet mellan Capablanca och Tartakower från 1924 visar hur man ur en till synes lika ställning kan skapa luckor för inträngning. Båda sidor har inledningsvis en solid ställning men med 23. h4 försöker vit ta initiativet på kungsflygeln. Svart svarar med 23. .. d5 för att öppna centrum och byta pjäser men vit fortsätter ändå sin plan med 27. h5. Försöket 27. .. gxh5 lämnar en svag bonde på h7 men alternativet 27. .. Tf6 öppnar istället h-linjen för vit.

Svart borde kanske ha sökt snabbare motspel på damflygeln istället för det defensiva 29. .. Kf8. Vit däremot lägger all kraft på kungsflygeln och avancerar med bönderna för att skapa en fribonde. Svarts pjäsbyte 33. .. Sf5 34. Lxf5 gxf5 ser ut att ge svart en merbonde men Capblanca följer principen om aggressivitet i tornslutspel med 35. Kg3 och 36. Kh4 för att stödja sin fribonde.

Vit ger sedan ytterligare en bonde för att uppnå den farliga positionen med kung och bonde på sjätte raden och tornet på sjunde raden. Notera hur svarts f-bonde skyddar vits kung från schackar. Svart tvingas därför retirera med 41. .. Te8 och vit kan lugnt lämna sin fribonde ta tillbaka de offrade bönderna. Notera att svart ändå inte kan slå g-bonden eftersom vit lätt vinner bondeslutspelet efter tornbyte. Resten av partiet är sedan bara en teknalitet.

Tarrasch-Thorold 1890

Partiet Tarrasch-Thorold 1890 inleds med en serie byten som efter 19. Txe5 slutar med vit fördel tack vare kontrollen över c- och e-linjerna och den outvecklade svarta springaren på g8. Svart försöker byta pjäser men kan efter 20. Tce1 The8 21. Txe8 Sxe8 (Txe8 förlorar d-bonden) inte förhindra det vita tornets inträngning 22. Te7.

Vit vinner ändå d-bonden till slut men till priset av en passivare ställning efter 26. Te3. Vit aktiverar därför kungen och låter den ta över garderingen av d-bonden. Därefter följer en serie drag där vit långsamt tar mer mark utan att riskera någon av sina bönder. Notera hur vit med drag som 39. Tg5 garderar sin bonde och samtidigt hotar en svart bonde så att det svarta tornet tvingas retirera.

41. Ke4 och 42. Ke5 understödjer sedan d-bondens avancemang 43. d5. och 48. d6+. (Om svart framhärdar i att blockera bonden med tornet finns taktiskt tricks som 48. Tf7+ Kxf7 49. Kxd6. Av samma anledning kan svart inte svara 48. .. Txd6.) Med tornmanövern 49. Tf7 och 50. Tc7 tvingas kungen bort från bonden på egen hand kan det svarta tornet inte stoppa den från att gå i dam.

Övrig schackteori hittar du här.